Olle Bærtling
"IRAS"
Signerad Baertling och daterad 1959 a tergo. Duk 130 x 81 cm.
Proveniens
Esther Robles Gallery, Los Angeles.
Privat samling, Sverige.
Utställningar
Esther Robles Gallery, Los Angeles, "One man show. Baertling. Sculpture and painting", 3-29 november 1969.
Övrig information
"Det är svårt att skriva om Olle Bærtlings konst", skriver Gunnar Berefelt, fil dr, professor emeritus i konstvetenskap på Baertling Foundations hemsida. År 2011 skulle Olle Baertling ha fyllt 100 år. Olle Baertlings unika konstnärskap öppnar varje år ögonen på nya konstsamlare som finner hans "öppna form" tilltalande och suggestiv. Liksom många andra konstnärer upplevde Baertling ett motstånd, länge var han i Sverige "den ständigt omstridde bankmannen som försökte måla", trots att han till skillnad från många samtida konstnärer nådde långt utanför sitt hemlands gränser under sin livstid.
Baertlings måleri utvecklade sig från 1940-talet från det figurativa, steg för steg mot det nonfigurativa. När gränserna efter andra världskriget öppnades sökte sig Baertling, som många andra, till den nya konstens jaktmarker – Frankrike. Baertling sökte efter "formen" och fann den hos de parisiska avantgarde-gallerierna. Han blev bekant med konstnären Auguste Herbin, vars konstruktiva ideal blev avgörande för hans fortsatta utveckling. Herbin presenterade Baertling för den framsynta galleristen Denise René som tog med honom i sitt stall av konstruktivister. När Baertling väl försvurit sig åt det nonfigurativa på 1950-talet, börjar han "konstruera" tavlor. Från geometriska grundelement bygger han upp en ny bildvärld av måttförhållanden, proportioner och syntetiska, programmerade färgklanger. Allt metodiskt genomfört, den geometriska instinkten tar vid och "den öppna formen" föds. I begreppet "den öppna formen" strävade Baertling efter att avbilda rymd och rörelse genom sina geometriska former som fortsätter utanför bildens yta.
Själv beskrev Baertling sin "öppna form" för omvärlden så här;
"Invisible wealth is to be found in open form. It radiates a compressed concentration of highly-charged power that is transformed with suggestive radiant force into infinite space in strong dynamics and unknown dimensions. Art at its most sublime is a hymn of praise to creation, an invisible but ever-present force. A sense of the infinite, a flight to an invisible destination.
A positive change of man's inner life, a realization of his world of ideas. An intellectualization, a visualization of the positive source of creative power, a visualization of its ethereal beauty."
Linjer och stora färgfält i svart karaktäriserade hans tavlor, kontrasterat mot "baertlingvitt", en alldels egen bruten vit nyans, och flera andra klara färger. Baertling föredrog artificiella färgnyanser som inte gav naturassociationer och menade att svart var en magisk färg, både lätt, glad och vacker. Gunnar Berefelt beskriver färgernas verkan mot varandra så här; "Som den antagligen mest påtagliga och aktiva effekten i Bærtlings konst bör framhållas gränskontrasten, när två färger får en tillräckligt lång och distinkt avgränsning tycks de växelvis tränga in ett stycke över grannfärgens domän. Just vid gränslinjen oscillerar, flämtar, de båda färgfälten".
Att vårens utbud av Baertling bjuder på stor bredd och några synnerligen betydande verk känns extra roligt med anledning av konstnärens 100-års jubileum. Publiken får möjlighet att attraheras och inspireras av; "BÅSTAD" 1945, "STOCKHOLMSVY" 1946, "KSAO" 1948, "SPYL" 1949, "IRAS" 1959, "ARDAK" 1963 samt en rad färgserigrafier. "IRAS" med sina sju olika färger har proveniens från Esther Robles Gallery i Los Angeles och är ett riktigt konstruktivistiskt mästerverk med sina väl avvägda proportioner och färgnyanser!
Formgivare
Olle Bærtling föddes i Halmstad i Sverige och var verksam som målare och skulptör. Bærtling studerade likt Bengt Lindström i Paris för André Lhote och Fernand Léger. Hans första utställning ägde rum i Stockholm 1949. Bærtling arbetade främst i en geometrisk, nonfigurativ stil. Baertling förhöll sig till sin konst som vetenskapsmannen till sin forskning. 1952 fann Baertling sin öppna form, den öppna triangeln med spetsig vinkel som uttrycker hastighet. När han 1956 placerade vinkelspetsen utanför duken blev bilden ett utsnitt av ett händelseförlopp som äger rum utanför vårt synfält. Farten är högre, det understryks av färgen som ger intryck av större hastighet närmare triangelspetsen. De svarta konturerna är bärande i Baertlings konst. De ser raka ut men böjer sig i själva verket inåt mot de stora fälten, vilkas utåtgående tryck annars skulle få dem att bågna. Även färgerna är väsentliga, det är viktigt att de inte återfinns i naturen och inte heller kan ge association till någon form eller föremål. Så småningom använde Baertling bara sekundärfärger: violett, orange, grönt och Baertlingvitt (en svagt gröntonad färg). Tydligast framträder hans öppna form i de skulpturer som han gjorde från och med 1958. Med konsekvens fördjupade sig Baertling i färgernas och formernas inbördes förhållande och förblev under hela sitt liv opåverkad av de yttre konsthändelserna. Idag kan man man se hur konstnärer som exempelvis Ann Edholm har inspirerats av Bærtlings skapande.
Läs mer