FICKUR, Ilbery, London i form av en persika. Emalj samt orientaliska pärlor. För kinesisk marknad.
Troligen sent 1700-tal, tidigt 1800-tal. 18K guld och emalj. Urverket märkt Ilbery, London. Vackert emaljerad innerboett. Två nycklar, en med emaljarbete.
Duplex gång. Boetten ostämplad.
Skador på emalj. Sekundvisare saknas. Rostig balans, går ej.
Proveniens
Hendrik van Gilse van der Pals (1856 - 1928).
Litteratur
Ett liknande ur finns illustrerat i Alfred Chapuis 'Montres et Emaux de Genève' Lausanne 1944, som en del av H. Wilsdorf Collection samt även i P.F. Schneeberger, Collection Hans Wilsdorf, Geneva, 1970, sidan 44.
Ett annat exemplar finns på Time Museum i Rockford, Illinois och det finns illustrerat i C. Cardinals, La Montre des origines au XIXe siècle, Fribourg, 1985, på sidan 63.
Övrig information
William Ilbery, London (? - 1839) arbetade i London från 1780 på Goswell Street. I slutet på 1700-talet flyttade han till Duncan Terrace.
Likt James Cox i London och Jaquet-Droz i Schweiz, specialiserade sig han på påkostade klockor för den kinesiska marknaden. Hans tidiga produktion gick mycket i engelsk stil, både gällande urverk och boett. Han inspirerades senare av Lepine kalibern, och satte en helt ny standard för alla klockor som producerades för den kinesiska marknaden.
Han organiserade produktionen av intrikata schweiziska urverk som mestadels tillverkades i Fleurier. Han samarbetade då med Bovet och Duvet som också var verksamma i Fleurier, som hade en stor produktion av boetter i Silver. De startade senare en del av sin produktion i Canton. Klockorna sattes efter det att urverken kommit till Kina, ihop i Canton. Viket andra tillverkare tog efter. Därför kallas han ofta för de kinesiska klockornas "fader". Boetterna för den kinesiska marknaden emaljerades och producerades i Genève av de bästa emaljerarna, tex. Jean-Francois-Victor Dupont, som ofta signerade sina arbeten, samt Jean-Louis Richter, som generellt aldrig signerade sina arbeten.
Man känner även till ur som är signerade "Ilbery Paris", trots att han endast hade sin produktion i London, Fleurier och Canton, vilket visar på ett tätt samarbete med den kontinentala marknaden. "Kinesiska klockor" såldes ofta i par, med tillhörande askar. När sådana klockor var emaljerade eller målade, så var de alltid symmetriskt motvända, som varandras spegelbild.
