Bruno Liljefors
Enkelbeckasin vid sitt bo
Signerad B. Liljefors och daterad -91. Duk 25,5 x 35,5 cm.
Tilläggslista
Fel benämning i den tryckta katalogen. Den avbildade fågeln är inte en morkulla utan en enkelbeckasin. / Erroneous information in the printed catalogue. The depicted bird is not an Eurasian woodcock but a Common snipe.
Övrig information
Under 1880-talet övergav Liljefors de större naturscenerna han tidigare föredragit för mindre utsnitt ur naturen. Dessa scener, små dramer i sig, kom att skapa en intimare relation mellan motiv och betraktaren och gav denne chans att förundras över naturens mindre mirakel om det så rör sig om körsbärsblommans skära kronblad eller den vackra fjäderskruden hos Nötskrikan. Med impressionismens snabba och suggestiva penseldrag antyder han den omkringliggande naturen men lägger fokus på fågeln eller djuret ifråga eftersom närvaron av djuren betydde mer för honom än naturen och friluftsmåleriet som var rådande i hans generation. I valet mellan naturen och djurets avbildning väljer Liljefors alltid djuret. Under 1890-talet påverkas Liljefors av de strömningar inom zoologin och vetenskapen om naturen som ett ekologiskt system och mycket av hans egna anteckningar visar att han själv är inne på tankar som rör en egen personlig formulering av en ekologisk syntes. I det aktuella katalognumret ”Morkulla vid sitt bo” ser vi en av de mindre scener som Liljefors uppehöll sig vid under det tidiga 90-talet vilken påminner mycket om verk som ”Mård och Orrhöna” från 1888 (Göteborgs stad) och ”Beckasin” från 1889. Samtliga är exempel på mindre målningar som i format och motivval avspeglar den fördjupade synen på djuren och miljön i en sorts ”vardaglig” existens och konstnärens tidigare krav på den alltför upptrissade dramatiken ger avkall för mer ömsint avbildning.
Formgivare
Bruno Liljefors är den svenske konstnären som förknippas med natur- och djurmotiv, särskilt i dramatiska situationer. Liljefors konstnärliga bana startade med studier vid Konstakademin 1879, och fortsatte 1882 i Düsseldorf där studierna kretsade kring djurmåleri. Därefter gick resan vidare till Venedig, Rom, Neapel, Paris och Grez. Väl återkommen till Sverige började han teckna och måla djur, särskilt katter och småfåglar i litet formatet, från början i intimt samspel med naturen. Han övergick sedan till bredare skildringar av vilda djur och natur, av havsutsikter med sjöfågel och av dramatiska scener med kamp mellan rovfåglar och olika villebråd.
Liljefors betraktas som vårt lands främste djurmålare med en mycket stor produktion, men han var även verksam som skulptör och en ivrig jägare. Liljefors skildrade, i motsats till det samtida "idylliska" djurmåleriet, djurens vardag med fokus på rörelse, anatomi och deras anpassning till landskapet. Det är här som storheten i hans måleri ligger, i förmågan att med stor skärpa visa djuren i dess rätta miljö. Detta har han ibland uppnått genom jakt och observation av levande, men i vissa fall också döda djur. Kända konstverk är målningarna "Rävfamilj" (1886) och "Havsörnar" (1897), samt skulpturen "Lek" (1930) vid Stockholms Stadion. Han utförde även fondmålningarna till det konstgjorda landskapet vid Biologiska Museet i Stockholm invigt 1893. En mer okänd sida av Bruno Liljefors är hans karriär som varietéartist och elitgymnast med barr som specialitet. Liljefors är främst representerad på Nationalmuseum, Waldemarsudde och Thielska galleriet i Stockholm.