LARS NORÉN – TING, en text av Maria Miesenberger

FRUKOST I DET GRÖNA – I DET...

Onlineauktion 8 – 17 oktober.

Visning 13 – 17 oktober.

Jag har mina böcker nedpackade, har inte heller alla Lars dagböcker, men önskar nu att jag hade dem och kunde läsa fortsättningen på meningen efter och innan de utklippta texterna som Lars dotter Nelly skickat till mig. Hitta tillbaka till när de skrevs, var och vad livet kretsade sig runt just då i tiden. I våra osynliga cirklar som betydde mycket för oss båda men som också förutsatte ett visst avstånd och distans, vilket jag tror närde en slags längtan. En längtan om närhet. Närheten fanns starkast i tanken och verken, samt i nyfikenheten på den andres process och – tror jag – höll sig stark just genom avståndet och friheten det gav. I och med det finns närheten lika stark nu också. För mig i alla fall. Tänker jag. Känner jag. Han cirklar genom sina verk fortsatt genom mig, mina verk cirklar genom hans.

Min dåvarande gallerist Lars Bohman höll till på Karlavägen, i Stockholm, ett stenkast därifrån bodde Lars. Bohman berättade för mig att Lars ofta tittade in på galleriet när jag ställde ut Sverige/Schweden (1999). Vad jag inte visste då, var att vi några år senare skulle samarbeta, när Lars i sin pjäs Stilla vatten som han själv regisserade på Judiska Teatern bjöd in mig att förutom att följa delar av repetitionsarbetet med pjäsen även gestalta en närvaro på scen. Ett av mina fotografiska verk, en mamma som håller sitt barn på armen, var med i föreställningen. Redan i foajén möttes publiken av en utställning med flera verk ur min Sverige/Schweden svit som kom att följa Lars i hans arbete med flera texter och pjäser genom åren.

2000 mottog Lars ett stipendium som möjliggjorde hans köp av mitt verk Utan titel/Ohne Titel (I det .../Im Grünen ...). Detta verk togs till Gotland och hängde där den sommaren då han bland annat skrev Stilla vatten.

Jag ställde ut på Lunds konsthall 2002. Under hängningsveckan fick jag biljetter till Måsen i regi av Lars Norén på Lunds Stadsteater och blev helt knockad. Det var som om mina textila skulpturer Hide & Seek gestaltades av skådespelarna på scenen, som om mina skuggor av ljus och mörker, närvaro och frånvaro fick ord i hans gestaltning av Måsen.

Nu när jag en längtan att läsa om de böcker, speciellt Ingen, av Lars där jag tycker mig känna igen mina bilder, där de sveper förbi i texten. “Maria! Jag skriver! Jag ser på dina bilder i boken och skriver!”, utropade Lars från andra sidan S:t Paulsgatan när vi vinkande passerade förbi varandra. Markera och hänvisa. Det har jag tänkt länge, men inte fått mig till. Önskar att jag hade kommit dit och att den där boken blivit av, att den där texten blivit skriven – som vi pratade om och som jag drömde om. Det hade varit fint.

Det drömmer jag fortfarande om.

Auktion 8 – 17 oktober Utrop 100 000 SEK.