Kan inte nå servern
142
176593

Axel Nilsson

(Sverige, 1889-1981)
Utropspris
175 000 - 200 000 SEK
15 400 - 17 700 EUR
16 100 - 18 400 USD
Klubbat pris
160 000 SEK
Omfattas av följerätt

Enligt lag betalar köparen en konstnärsavgift för detta konstverk. Avgiften är som högst 5%. Ju högre försäljningspris desto lägre procentsats. För mer information kring denna lag:

I Sverige: BUS
I Finland: Kuvasto och följerätt och Kuvasto

Köpinformation
Bildrättigheter

Konstverken i denna databas är skyddade av upphovsrätt och får inte återges utan rättighetshavarnas tillstånd. Konstverken återges i denna databas med licens av Bildupphovsrätt.

Axel Nilsson
(Sverige, 1889-1981)

"Höstlandskap, Smedsudden"

Signerad Axel Nilsson och daterad 1930. Duk 50 x 61 cm.

Proveniens

Fritz H. Eriksson's samling, Stockholm.
Svensk-Franska Konstgalleriet, Stockholm, oktober 1960 kat nr 121.

Utställningar

Riksförbundet för bildande konst, 1930 och 1941.
Sörmlands bildningsförbund, utställning 133.
Konstakademien, Stockholm 1943.
Förening för nutida konst, Fritz H. Erikssons samling kat nr 116.

Litteratur

Hans Eklund, "Fem Stockholmsmålare, Naiv och intim konst" 1951, avbildad.
Axel Elvin, SAK, Sveriges Allmänna Konstförening, publikation lxxix, "Axel Nilsson", omnämnd sid 107.
”Konst i svenska hem", vol. II, band 3, upptagen under samling 124; Direktör Fritz H Eriksson, Valhallavägen 112, Stockholm.

Övrig information

1917 vandrade konstnären Alf Munthe förbi Smedsudden på södra Kungsholmen och tjusades av platsen och bebyggelsen som då ägdes av ingenjören i patentverket, Pierre Kreüger. Munthe tog kontakt med Kreüger och sommaren därpå kom han tillsammans med de sk "intimisterna" att hyra den s.k. "Sjövillan". Den lilla konstnärskolonin kom i början att bestå av Gotthard Widing, Alf Munthe, Torsten Palm, Victor Axelson och skulptören Ivar Johnsson. Den idylliska omgivningen i utkanten av Stockholm blev deras främsta motiv. Utsikten var magnifik, tvärs över sundet av Mälaren möter blicken den lummiga Långholmen, mot väst var sikten fri mot Essingen och Kungshatt och in mot staden låg Riddarfjärden öppen med Norrmälarstrands skjulbebyggelse med garveri-, kasern- och sjukhustomter ända ner till vattnet. 1920 blev två unga konstnärer, Axel Nilsson och Frithiof Schüldt erbjudna att hyra två rum och kök på övre plan i Sjövillan som vid denna tid var rätt förfallen, dragig och med spår av tidens tand. Smedsuddsmåleriet blev tröskeln för Axel Nilsson till något nytt och såväl perioden som miljön fick avgörande betydelse för hans fortsatta konstnärskap. I mitten av 1920-talet gjorde Axel Nilsson sin ”tour de force” i Frankrike och en rad idag berömda verk tillkom. Åter hemma i Sverige igen blir Stockholm och den närmaste miljön hans motiv, staden och dess utkanter fortsatte att fascinera. Trakten mellan Fridhemsgatan och Stadshagen var fyllt av industrier och arbetarbostäder och motiven fann Axel Nilsson nere vid vattnet och längs stränderna där staden höll på att förvandlas. I hans förtätade Stockholmsskildringar där svunna tider väcker nyfikenhet hos dagens betraktare ges en bild av Stockholm som idag är både bortbyggd och glömd. Smedsudden, den lilla idyllen i stadens utkant, hade förstås fortfarande en stor plats i hans hjärta och dit sökte han sig ofta. ”Höstlandskap, Smedsudden” i prunkande efterårsfärger är en av hans mogna expressiva ”naivistmålningar”, utförd 1930. I sundet utanför ”Sjövillan” och det gamla ”Tullhuset” passerar en segelbåt och i förgrunden är höstlöven intensivt gula, en stark kontrast till de gamla gistna hustaken. Idag är Smedsudden fortfarande en idyll en vacker höstdag, men helt införlivad i staden.

Formgivare

Axel Nilsson var en svensk bildkonstnär född på Gotland. Han studerade vid Tekniska skolan och Konstakademien i Stockholm. Nilsson brukar tillsammans med Hilding Linnqvist och Eric Hallström räknas till de stora svenska naivisterna under 1910-1920-talet. Nilsson tillhörde ”Smeduddskolonin”, var medlem i Färg och Form och knuten till Gösta Olson på ”Svensk-Franska Konstgalleriet”. Nilssons konstnärskap brukar betecknas som lyriskt och hans motiv är ofta självporträtt, interiörbilder, Italienska landskap och nakna figurer. Hans kraftiga penselföring i dämpad kolorit ger ett harmoniskt uttryck och är kännetecknande för Nilsson. Han skiljde sig från de övriga naivister genom att inte knyta an till litteraturen. Han var sparsam både med detaljerna och med de naiva förvridningarna och lät gärna människor spela huvudrollen i målningarna. 1920-22 bodde han i Sjövillan på Smedsudden vid Riddarfjärden. Där utvecklades det realistiska måleriet, som senare blev så betecknande för honom. Som motiv valde han gärna det som fanns i hans närmste omgivning, utsikter, interiörer och stilleben, som han återgav med verklighetens ljus.

Läs mer