Per Ewert föddes i Göteborg 1869. Efter studier i Göteborg var Ewert elev vid Konstakademien i Stockholm samt för J.P. Laurens och Benjamin-Constant i Paris, där han deltog med porträtt och landskap i Salongen 1893-94. Ewerts gryende karriär fick ett abrupt slut natten mellan den 4:e och 5:e maj 1894 då konstnären tog sitt eget liv ensam på sitt anspråkslösa rum i Paris.

En samtida notis i svensk press rapporterade händelsen enligt följande: ”Den unge svenske målaren Per Ewerts begrafning försiggick den 7 dennes, skrifver vår korrespondent i Paris. Kistan var smyckad med kransar från den aflidnes närmaste och vänner. Vår korrespondent tillägger: Ewert, en anspråkslös och vänsäll man, hade gjort sig mycket omtyckt bland kamraterna. I honom rycktes också bort en konstnär, ännu omogen naturligtvis, men med begåfning och framtid. Härom vittnar den tafla från Bretagne, han skickat till årets salong i industripalatset och som nu, florbehängd, hör till det bästa af de der representerade nordiska artisternas arbeten”.

En annan artikel citerar ur ett brev författat av en av Ewerts vänner i Paris: ”Om den unge svenske målaren Per Ewerts sorgliga död i Paris skrifver en af hans vänner i ett enskildt bref från Paris, som blifvit oss delgifvet: […] Hemma vet just ingen något om honom, ty han lemnade tidigt akademien, emedan han ej ville foga sig i dess dom att kasta bort ytterligare år med att ’rita antikt’. Här i Paris arbetade han en tid på Jean Paul Laurens atelier och sedan under samma mästare på den välkända ’Academie julien’. Men det var i Bretagne, där han legat –jag tror tre år- och vars kargt karaktärsfulla natur han förstod och älskade, där han sjelf började på allvar utveckla sig, och detta sista år hade hans framsteg varit förvånande”.

Per Ewert fann sin sista vila, blott 25 år gammal, på Saint-Ouens kyrkogård utanför Montmartre. Tanken svindlar, med katalognumret för ögonen, vid tanken på vad Ewert kunnat uträtta under återstoden av sitt konstnärskap hade ödet blott velat annorlunda.