Sven X:et Erixson
"Bojan" (Interiör Dalagatan)
Signerad S. Erixson. Utförd 1928. Duk på pannå 58 x 72,5 cm.
Proveniens
I konstnärens familjs ägo fram till 1991.
Därefter privat samling, Sverige.
Utställningar
Moderna Museet, Stockholm, ”Sven Erixson”, 1969.
Borås Konstmuseum, Kulturhuset, "Ursvenskt", 17 april - 18 oktober 1992, kat nr 57.
Liljevalchs Konsthall, Stockholm, "X-et. Sven X-et Erixson", 20 september – 7 december 2003 .
Litteratur
Lars-Erik Åström, Folke Holmér och Per Bjurström, "Sven Erixsons konst", SAK, 1967, omnämnd sid 63 samt avbildad sid 61.
Ingeborg Erixson, "Xet - de unga åren", 1978, omnämnd sid 161 samt avbildad helsida i färg sid 160.
Anna Sara Ehrling, "Bojan - poet och konstnärshustru", 2002, avbildad sid 17.
Övrig information
I november 1928 gifte sig Sven Erixson och Ingeborg Gustafsson, kallad ”Bojan”, i Norrköping. De hade träffats året före 1927 på en fest i Gamla Stan i Stockholm och förlovade sig kort därpå. Efter en tre dagar lång bröllopsresa for paret hem till Stockholm och lägenheten på Dalagatan som låg i hörnet mot Vanadisvägen mitt emot Matteus kyrka i Vasastan.
Bojan berättar själv om bostaden Anna Sara Ehrlings ”Bojan – poet och konstnärshustru”;
”Bostaden var fantastisk, tyckte vi, en kokvrå och två rum, som Sven målat med stora röda stjärnor i taket. Väggarna var blå, också de med röda stänk som inslag. Det större rummet skulle tjäna som ateljé, det mindre som vardagsrum och matrum. I detta rum fanns ett gammalt skåp, som Sven lyckats förvandla till ett konstverk. Varje detalj är omsorgsfullt utmejslad, grundfärg grön med brunt i fogarna och över och underdelen ett sirligt ornament med blomster och dekorativa figurer. Slår man upp dörrarna --- återfinns ett porträtt av Sven på vänstra sidan och av mig som komplement på den högra. Färgen har ännu ej flagnat av. I övrigt var rummet sparsamt möblerat, enkelt men trivsamt. En pinnsoffa, utdragbar, ett slagbord med hemvävd duk, förutom nyss nämnda skåp som fulländade möblemanget. Allt återfinns i en tavla, som stannat i vår ägo. Varje detalj är kärleksfullt utformad, så naturalistiskt att man kan urskilja trådarna på fransarna i den hemvävda duken”.
Målningen ”Interiör, Dalagatan” som hängde i Bojans sovrum fram till hennes bortgång 1991, är nu aktuell för försäljning och vi kan alla låta oss charmeras av den behagliga skildringen av paret Erixsons första gemensamma hem. Det stora skåpet med sina målningar, ge glänsande ljusstakarna och den rosa azalean i brun kruka med vitt fat, ljuskronan och så förstås Bojan på pinnstolen, rökandes en cigarett, klädd i röd blus. Ett fantastiskt tidsdokument som förflyttar oss bakåt i tiden, in i deras privata sfär. Målningen är ett kärleksporträtt av Bojan och den lycka som X:et måste ha känt, nygift och kär och trygg i det gemensamma hemmet.
Formgivare
Sven Erixson, idag mera känd som X:et, föddes 1899 i Stockholm. Han utbildade sig till dekorationsmålare och teckningslärare vid Tekniska skolan i Stockholm och därefter studerade han vid Högre Konstindustriella skolan och gjorde studieresor till Tyskland, Frankrike, Italien, Spanien och Nordafrika. Som betydande konstnär inom modernt svenskt måleri låter han sig inte inordnas under etikett och stilbegrepp. Hans stora produktion präglas av en spontan och temperamentsfull stil i lysande färgmönster. Erixsons måleri pendlar mellan häftig, närmast brutal uttrycksvilja och vek lyrism. Han är en grundarna av gruppen Färg och Form, vars primitivistiska falang han tillhörde. Med sprudlande berättarglädje återgav han sina upplevelser. Han hade en obetvinglig lust att dela med sig av allt han såg. Han inspirerades liksom Bror Hjorth både av folkkonst och medeltida muralmåleri men tog även intryck av tysk expressionism. Varmast talar han dock om Chaim Soutines konst.I mängder av målningar återgav han sin livsglädje, ytorna fylldes med snabbt fångade figurer. Under trettiotalet fylldes hans bildvärld av familjen och torpidyllen, ytorna blev större och helare. Under kriget målade han på smörpapper, inte bara av praktiska skäl, utan för att uppnå den glansiga ytan som oljan ger. Berättandet avtog på 50-talet när han tog intryck av spontanism, som under de följande åren för honom övergick till ett abstrakt spontant måleri.
Läs mer