Den mästerliga kompositionen ”Hindar” (av Gerda Boëthius kallad ett av Zorns ”huvudverk”) utfördes år 1908 i omgivningarna omkring Zorns friluftsateljé i Gopsmor.

Anders Zorn hade låtit uppföra Gopsmorstugan, en kombinerad vildmarksateljé och fiskestuga, invid Dalälven ”mitt emot Gobsberget och Gopelåns mynning där berget speglade hela sitt majestät i vattnet” (Anders Zorn, ”Självbiografiska anteckningar”).

Zorn införskaffade en komplett bibehållen stuga från 1766, ”en av de enda som fanns kvar med ryggåstak i Mora”, köpte tomtmarken ifråga och lät sedan uppföra stugan med hjälp av sina morbröder Lars och Per. Platsen kunde inte ha varit bättre vald enligt Zorn: ”skyhöga furor och granar och vid dess fot en härlig källbäck, så på andra sidan stugan den rinnande Dalälven och bortom denna det ståtliga Gopsberget. Det var idealiskt och jag började redan följande sommar på att stanna där så snart stugan blivit färdig”.

Zorn återkom ofta, såväl fysiskt som i tankarna, till ”Gopsmorsstugan, denna så fridfulla och för min helsa så vigtiga vrå bland höga granar och med Dalelfven porlande utanför på väg till havet”. Ofta tog han även emot besök, akademiledamoten Karlfeldt övernattade i stugan och Bruno Liljefors reste dit för att få sitt porträtt målat i den vintervita granskogen.

I Gopsmor var livsföringen primitiv och den enkla kosten bestod i huvudsak av sill, potatis och välling. Även om vissa av Zorns gäster i Gopsmor upplevde omständigheterna som lite väl spartanska går det ej att ta miste på hur vistelserna i Gopsmor inverkade gynnsamt på Zorns kreativitet och inspiration. Zorn arbetade alltid flitigt i Gopsmor, det var som om en extra iver och arbetsglädje kom över honom så snart han lyckats ta sig ut till den ensligt belägna ateljén. Det är därför föga förvånande att flera av konstnärens mest välkända målningar tillkom där.

Zorns levnadstecknare Gerda Boëthius skriver följande i ”ZORN. Tecknaren, Målaren, Etsaren, Skulptören”, 1949: ”Då det gällde nakna i skog och överhuvudtaget grönska och inlandsnatur, dominerade Gopsmor. Den stora friluftsateljén gav oanade möjligheter. Målare som besöka Gopsmor förundra sig ofta över det geniala valet av plats. Det är inte bara att naturen bjuder på så rik omväxling inom ett relativt begränsat område, hela dess sammansättning är sådan att man får en oändlig variation av belysningar, dagrar och färger. Älvens vattenyta kan ha alla färger från guldbrunt till klarblått och reflexerna från vattenytan påverka färger och ljus i skog och på ängar. Motiv fanns i sanning överallt och även stoff till nya ljus- och färgidéer”.

Tor Hedberg fördjupar bilden av Zorns konstnärliga produktion i Gopsmor under 1900-talets början: ”Den genre, som man skulle kunna kalla: ’naket i skog’ fullföljdes även dessa år, på större dukar och ofta med flera figurer. Han använder sig här, med en riktig känsla för motivets fodringar, företrädesvis av unga slanka figurer och söker betona samhörigheten med naturen, stundom med en halvt mytologisk undermening, som lyser fram i den symboliska benämningen: ’Hindar’, ’Ung björk’ o.s.v. […] År 1908 målades ’Hindar’ och ’Bräcklig spång’, i samma skogsmiljö och med samma unga och vackra modeller” (”Anders Zorn. 1894-1920”, 1924).

Modellernas identitet tillhandahålls av Zorn i dennes ”Självbiografiska anteckningar” då han redogör för tillkomsten av fontänskulpturen ”Morgonbad” år 1909: ”Modellen eller modellerna var tre systrar Mjöberg som jag redan målat i Gopsmor (Hindarna och Bräcklig spång). Vad som fattades den ena fanns hos den andra…”.

Tor Hedberg har gjort en koppling mellan Zorns måleri och skulpturala produktion vid den här tiden: ”Det är något av en skulptural purism i detta, och man återfinner den även i de små kvinnostatyetter, som Zorn under årens lopp modellerade”.

Hedberg är långt ifrån ensam om att omnämna just ”Hindar” i positiva ordalag. Karl Asplund omnämnde motivet, i sin engelskspråkiga publikation ”Anders Zorn. His life and work” från 1921, som ”a painting of great charm”.

Gerda Boëthius skrev några år senare: ” ’Bräcklig spång’ och ’Hindar’ äro båda målade 1908 och måste betraktas som huvudverk. De blevo mycket snabbt vida berömda och ha sålts i italienska reproduktioner över hela världen. […] I ’Hindar’ har han alltigenom betonat det vertikala elementet och färgklangerna ges av det intensivt röda i hårbanden och skogens saftiga grönska. Det är gopsmorljus i skogen, och han har lagt sin själ i varje penseldrag, då han målade trädstammarnas spiror, grenverket och de vackra mjuka flickkropparna” (”ZORN. Tecknaren, Målaren, Etsaren, Skulptören”, 1949).

”Hindar” hängde på framträdande plats när Liljevalchs konsthall i Stockholm invigdes år 1916. Hans Henrik Brummer skriver om händelsen i ”Till ögats fröjd och nationens förgyllning –Anders Zorn”, 1994: ”Under sina levnadsår kunde Zorn glädja sig åt att han inför den stora publiken framstod som en nationalmålare. Denna upphöjda ställning delade han med sina vänner Carl Larsson och Bruno Liljefors. Att dessa tre populära konstnärer fick det ärofulla uppdraget att tillsammans inviga Liljevalchs konsthall var en bekräftelse på deras stora betydelse för den svenska konsten. Öppnandet av konsthallen 1916 blev en imponerande manifestation. Presskritiken var på det hela taget positivt inställd – man får nästan det intrycket att kritikerna hade gripits av stundens allvar. I alla händelser skrev Georg Nordensvan, Karl Asplund och Johnny Roosval i ganska hövliga ordalag om den innehållsrika utställningen”.

Med på Liljevalchs år 1916 var även, den ovan anförda, ”Bräcklig spång” från 1908 vilken tillsammans med t.ex. ”Vid källbäcken” från 1903 får ses som några av de främsta exponenterna för Zorns måleri på temat ”naket i det fria” i början av 1900-talet. När ”Vid källbäcken” såldes på auktion på Christie’s år 1983 uppnåddes ett rekordpris motsvarande 1,4 miljoner kronor. Detta skulle emellertid inte stå sig värst länge vilket beskrivits av Göran Hellström och Carl-Gustaf Petersén i ”Det stora konstspelet”, 1992. Katalognummer 304 på Bukowskis höstauktion i november 1983 utgjordes nämligen av ”Hindar”. Målningen ropades in av en svensk privatperson under publikens applåder för 1,5 miljoner kronor, vilket var ett nytt världsrekord för Zorn! ”Veckans affärer” skrev med anledning av auktionen på Bukowskis: ”Världsrekordet i Zorn kändes extra fint – 1,5 miljoner kronor för oljemålningen ’Hindar’ – eftersom det bevisar att man inte behöver ta de dyra sakerna utomlands. Christie’s rekord på 1,4 miljoner kronor för ’Källbäcken’ stod sig alltså inte ens en vecka”.

1980-talets tilltagande internationella intresse för svensk nationalromantik samt friluftsmåleri medförde att målningen ett antal år senare såldes på Sotheby’s i London till ett imponerande slutpris om motsvarande 4,5 miljoner kronor.

Under de senaste åren har målningen ingått i en synnerligen exklusiv svensk privatsamling av konst och antikviteter.