Willem de Kooning

Vid andra världskrigets slut hade New York utvecklats till ett kulturellt centrum där man fann tidens viktigaste och mest banbrytande samtidskonst. Det var här Willem de Kooning tog plats som en av de tyngsta förespråkarna för den abstrakta expressionismen med ett måleri fyllt av energi och nytänkande. Redan 1926 hade de Kooning kommit till USA då han 22 år gammal lämnade Nederländerna för att som fripassagerare på ett lastfartyg krossa Atlanten. I New York fann han inspiration hos bl.a. konstnärsvännen Arshile Gorky som han under 1930-talet kom att dela ateljé med. Under 1940-talet rörde sig de Koonings måleri mot det abstrakta och han fick sitt genombrott i samband med sin första separatutställning 1948 hos Charles Egan Gallery. Vid denna tid blev han en del av den löst sammanhållna grupp av konstnärer, poeter och musiker som kallas "the New York School". Konstnärerna i denna grupp hade ett avantgardistiskt förhållningssätt gemensamt och de Kooning medverkade på deras mytomspunna utställning ”9th Street Show” 1951 på nedre Manhattan.

1956 föddes Willem de Koonings dotter Lisa som han fick tillsammans med illustratören Joan Ward, detta under en tid då han var separerad från sin fru Elaine. De Kooning hade dock inte lätt att finna sig i ett traditionellt familjeliv. Strax förälskade han sig i en ung kvinna vid namn Ruth Kligman som tidigare haft ett passionerat förhållande med Jackson Pollock och även varit medpassagerare i den bilolycka som Pollock avled i 1956. 1959 reste Willem till Europa där han i Venedig förenades med Ruth men efter att ett bråk brutit ut mellan paret fortsatte Willem sin resa på egen hand till Rom och återvände snart till New York. De Kooning bestämde sig dock omgående för att återvända till Italien. Denna gång blev resan betydligt mer framgångsrik och Ruth och Willem kom att tillbringa fyra månader i landet.
Italiens huvudstad var vid denna tid en smältdegel av konstnärer och de Kooning blev varmt välkomnad av konstnärer som Cy Twombly, Alberto Burri och Marisol. Vid denna tid började han arbeta med svartvita kompositioner där de Kooning använde breda penseldrag. Ofta rev han pappret i bitar och sammanfogade bitarna till nya kompositioner. De Kooning hade redan vid 1940-talets slut arbetat med enbart svartvit och på 1950-talet började han utföra tuschteckningar med fria penseldrag som för tankarna till kalligrafi. Hans verk under sin vistelse i Rom jämförs ofta med Franz Klines svarta målningar, de Koonings kompositioner är dock friare och mer intuitivt utförda med inslag av till synes slumpartade färgstänk. Genom att experimentera med collageteknik öppnades även nya dimensioner där linjerna och färgnyanserna bröts upp.

1961 bestämde sig de Kooning för att resa till San Fransisco för att försöka övertala Joan Ward att flytta tillbaka till New York med deras dotter. Han lyckades inte med sitt mål men stannade en tid på västkusten där han i tuschcollage fortsatte att utforska gränserna mellan det figurativa och det abstrakta. I ”No Title”, som är från denna tid, låter han de fyra sammansatta bladen fyllas av gracila linjer som nertill avslutas med kloliknande fötter. Med mellanrummet han uppehållit vid kompositionens mitt uppnås en diptykeffekt som för tankarna till hans tidigare dubbelmålningar av kvinnor.

Willem de Kooning anses som en av de viktigaste abstrakta expressionisterna, detta trots att han sällan hängav sig åt ren abstraktion. Det figurativa och kroppsliga stod honom alltid nära, "Flesh is the reason oil paint was invented" som han själv uttryckt det. Med sin unika balansgång mellan det abstrakta och det figurativa intar de Kooning en position som en av 1900-talets mest betydelsefulla konstnärer.