FICKUR, Breguet, 1/4 repeter med duplex gång. Märkt nummer 1795 samt 4384. Boettnummer 2958.
Tillverkad för den turkiska marknaden. 20K guld. Ytterboett med vackert rött, blått och vitt emaljarbete. Solkalender graverad på det bakre inre locket. Boetterna stämplade av boettmakaren Pierre-Benjamin Tavernier, för åren 1798-1809.
2 st franska haltstämplar för 840/1000. (20K) Ryskt etui. Texten på etuiet lyder: Hovleverantör till Hennes Majestät Kejsarinnan Alexandra Feodorovna, H. Moser och co.
Petrograd Moskva Kiev Nizhny Novgorod Trade Fair.
Urklipp från Svensk Ur- Optik-tidning medföljer, samt en handskriven lapp med proveniens.
Urtavla samt bakboett troligen utbytta av Breguet ca 1822-25. Urverk utbytt av Breguet ca 1830.
Proveniens
Klockan såld av Breguet till Ryssland 1810
sedan återköpt av företaget 1822
såld igen 1825 till 'Monsieur Villaret de Joyeuse'.
1830 såld till Mr. Wenham.
1879 såld i London av arvingarna till Mr. George A. Hearn (Känd Klocksamlare).
Av döma av asken har klockan därefter åter kommit till Ryssland.
Inköpt i Ryssland på 1920-talet av storsamlaren, direktören för AGA i Moskva, Gunnar Jacobsson (1882-1967) se vidare katalognummer 969.
Klockan av honom såld till Bo Lindh 1/3-1954.
Bo och Margareta Lindhs samling, Stockholm.
Litteratur
Artikel ur Svensk Ur- Optik- tidning, Stockholm. Nr 6, 1963.
"Ett Breguet-ur i Stockholm.
Samlare av gammal förnämlig hantverkskonst - silver- och guldsmedsarbeten o. dyl. -kan stundom löpa risken att råka ut för efterbildningar. Ifråga om urmakeri-konstens mästerverk är sådant praktiskt taget uteslutet.
Därför är det alltid av intresse och värde att kunna notera t.ex. ett Breguet-ur.
Ett utmärkt vackert exemplar från denne mästares verkstad har SUOT varit i tillfälle att beundra - ett ur med nummer 4384 och ägt av ingenjör Bo Lindh, Stockholm.
Uret är inneslutet i en lös ytterboett av guld med utsökt emaljarbete i rött, blått och vitt och vägande 55 gram.
Själva klockan, också i guld, väger 115 gram.
Till klockan hör också en urnyckel (i guld) med återspärr. Det hela förvaras i ett etui av rysk tillverkning (vilket framgår av dess guldpräglade text), och ett bilagt blad, handskrivet med rätt ålderdomlig stil, ger en del upplysningar om klenoden och dess historia. Texten lyder:
Fickur från Breguet No 4384. Fickur av guld (18 karat) med emalj i ett fodral, likaledes i guld med emalj, är tillverkat år 1795 av Louis Abraham Breguet under No 4384 (äktheten är intygad av chefen för Louvre-museum). På urtavlan under siffran XII återfinns vattenstämpel med nummer. Av dessa ur har Breguet under sitt liv tillverkat 4 exemplar, av vilka ett finns i Louvre, det andra i Eremitage i S:t Petersburg, det tredje i Metropolitan Museum i New York (Collection of Watches, Metropolitan Museum of Art). I det sistnämnda museets katalog omnämnes ovan rubricerade ur på sidan 18 under angivande av No 4384. Metropolitan-museets exemplar omnämnes på sidan 19 i samma katalog under No 4386. Klockan är i full gång med repeterverk och med solkalender ingraverad på det bakre inre locket.
Denna klocka inköptes i London år 1879 hos arvingarna till den berömde ur-kollektionären Mr. George A. Hearn (här fortsätter texten med annan stil) och kom då till Ryssland, där den under 1920-talet inköptes av Dir. Gunnar Jacobsson. Gjestvangs köpte klockan av J. den 1/3-1954.
Så långt dessa anteckningar, som kan fullständigas med att den nuvarande ägaren genom släktband är knuten till Gjestvangs.
Det i den citerade texten angivna tillverkningsåret förefaller osäkert; mästarens förnamn är f.ö. omkastade i det att Breguet hette Abraham Louis, ej tvärtom. Enligt förteckningar är för t.ex. Breguet-uret nr 4375 fastslaget tillverkningsåret 1829, varför det nu i frågavarande uret bör vara tillverkat möjligen samma år eller troligare 1830. Man får nämligen förutsätta att tillverkningnumren åsatts i löpande följd. Eftersom Breguet gick ur tiden 1824, skulle detta ur således ha utgått från hans verkstad efter hans bortgång. Vilken givetvis inte förringar dess värde. Tydligen ingår Nr 4384 i en liten serie, som antagligen tillkommit på särskild beställning. Detta förhöjer ytterligare värdet av denna förnämliga dyrgrip, som nu finns i Stockholm."
Övrig information
Innerboetten och ytterboetten har liknande och symmetriska emaljmotiv och tillverkades redan år 1808. Breguet hade stor framgång på den ismanska marknaden med sådana klockor. Just den här klockan kom dock att förses med en vanlig västerländsk urtavla och såldes till Ryssland två år senare. Det mest troliga är att den redan då hade den extremt ovanliga gravyren på innerboetten föreställande en sorts solkalender, equation of time. Breguet köpte sedan tillbaka klockan år 1822 och sålde den igen år 1825. Sedan hände något ovanligt. Man köpte tillbaka klockan en andra gång och bytte ut urverket. Nu försågs den fina och troligen oskadade boetten med ett nytt 1/4 repeterverk av mycket hög kvalitet. Trots den typiska ismanska boetten fick klockan även nu en västerländsk urtavla med romerska siffror och såldes slutligen, enligt Breguets register, år 1830 till en ny kund vid namn Mr. Wenham. Abraham Louis Breguet, som betraktas som världens främste urmakare, ledde själv firman fram till sin död år 1824. Hans söner och anställda fortsatte sedan att tillverka Breguet uren med samma finess och höga kvalitet som tidigare och idag har klockorna samma status som före hans frånfälle.