GUERIDONER, ett par, Frankrike, omkring år 1700, barock.
Förgyllda, bronserade samt fanerade med ebenholts, amarant, lönn, ben och tenn. Upptill åttkantiga skivor med inläggningar av fåglar, blommor och blad. Snidade fötter med volutavslutningar, akantusblad och blommor. Höjd 138,5 cm.
Övrig information
Gueridoner kallas på franska guéridon eller torchère, enligt franskt lexikon från 1689. Modellen bestod av ett skaft på tre fötter samt en krönskiva som bar en bordslyster eller kandelaber. De kunde vara av skulpterat förgyllt trä eller dekorerade med olika metaller såsom silver, förgyllt silver, brons, mässing, tenn, pärlemor eller fanerade med olika träslag eller sköldpadd. Skaften kunde även vara utformade som morianer eller änglar, som bar upp ljuskällan. Ett av de tidigaste exemplen på förekomsten av gueridoner är de som tillhörde Ludvig XIV:s mor, Anna av Österrike. Hon närvarade även vid en dokumenterad fest 1651, där gueridoner i form av morianer var regelbundet utplacerade i rummet. I tidningen Mercure från 1708 beskrivs en fest i Versailles där trappen var upplyst av ett stort antal bordslystrar som stod på gueridoner.
Från 1670-talet gjordes gueridoner i par för att flankera ett bord och en spegel. Inte sällan fick detta populära möbelgarnityr, även kallat "triad", bestående av gueridoner, bord och spegel, likadan dekor för att ge ett enhetligt uttryck. Flera ritningar från 1600-talets slut och 1700-talets början ger prov på triader, som ofta placerades längs väggen mellan fönster. I Sverige fick gueridonerna sitt mäktigaste utseende under den karolinska barocken tack vare Burchardt Prechts skickligt skulpterade figurer. Precht utgick troligen efter ritningar av Nicodemus Tessin, som hade tagit intryck av den franska möbelstilen under sitt besök i Paris 1687. I riksänkedrottning Hedvig Eleonoras hovkassabok upptas 1703 en triad. Det tidigaste exemplet på en triad i Sverige vittnar en räkning om från 1670 till Carl Gustaf Wrangel på Skokloster.
Auktionens gueridoner ger prov på både barockens förkärlek för skulpterad förgylld dekor samt intarsia av olika träslag, ben och metall. Inläggningskonsten utvecklades i Frankrike under 1600-talets andra hälft. Pierre Golle (1620-1684) och senare André Charles Boulle (1642-1732) gjorde intrikata intarsiamotiv förställande blomsterslingor, urnor, fåglar och lekfulla figurer.