Snickaresonen Esaias Thorén (1901-1981) fick sitt unga livs kick, när han i juli 1919 fick se GANs regnbågsskimrande flygplansmålning Sparmanns flygning i ett bokhandelsfönster i Halmstad. Thorén, då 17 år ung, bestämde sig på kuppen för att bli konstnär och började senare att arbeta i sin fars snickeriverkstad för att kunna lägga undan pengar till sin konstnärsutbildning. Fadern Theodor Thorén var en mångsidigt begåvad snickare, skribent och musiker, som lärde sina barn att spela olika instrument. Sonens förnamn kom av pappa Thoréns stora beundran för Esaias Tegnér, vilket i vänkretsen snabbt muterades till smeknamnet ”Isse”. Genom en tidningsannons kom ”Isse” i kontakt med den unge Sven Jonson, som var yrkesmålare men också hade konstnärliga ambitioner. De två slog sig ihop och bildade med en tredje konstnär den lilla gruppen ”De unga”, som 1924 tog lektioner av Axel Olson. Hösten 1925 studerade Thorén och Jonson vid Wilhelmsons målarskola i Stockholm, och följande höst gav sig de båda kumpanerna – som dessförinnan hade tjänat ihop lite pengar på dekorativt väggmåleri i Halmstad - i väg på en fyra månader lång studieresa till Paris.

I Paris studerade Jonson och Thorén modellteckning vid Maison Watteau samt det äldre europeiska måleriet på Louvren. Egon Östlund skriver i sin krönika om Halmstadgruppen att av den samtida konsten var det ”det ryska konstnärsparet Grabowski och Grabowska” som stannade kvar i minnet. Stanislas Grabowski (1901-1957) var en polsk konstnär, som i Warszawa hade mött den unga ryskan Nadja Khodossievitj (1904-1983), tidigare elev till Malevitj, och gift sig med henne 1923, då hon blev madame Grabowska. 1924 flyttade det unga polsk-ryska paret till Paris, där Nadja blev elev till Fernand Léger vid Académie Moderne (och många år senare, 1952, gifte sig med sin forne lärare). När Jonson och Thorén vistades i Paris vintern 1926-27 ställde paret Grabowski och Grabowska mycket riktigt ut på ett galleri i Montparnasse, och deras kubistiska och suprematiska måleri gjorde tydligen ett starkt intryck på de två unga målarna från Halmstad.

Efter hemkomsten till Halmstad våren 1927 startade det företagsamma paret Jonson och Thorén en reklamfirma med namnet Modern Reklam, som blev en träffpunkt för bland andra Egon Östlund och de unga halmstadsmålarna i den blivande Halmstadgruppen. Det var då, 1927, som Thorén målade sin med suverän skicklighet komponerade postkubistiska stilövning med titeln Komposition med instrument, numera Komposition med musikinstrument. I det äldre kubistiska stillebenmåleriet är musikinstrument som violiner och gitarrer frekventa, och i Thoréns målning är det mycket riktigt formerna och strängarna hos en gitarr som bär upp den vertikala kompositionen. Att där också finns en touche av Thoréns musikintresse är klart, även om han själv främst trakterade flöjt. Intrycken från utställningen av Grabowski och Grabowska återklingar i målningen, liksom också av GANs programskrift Den gudomliga geometrien. Thoréns komposition är närmast plangeometrisk med en svag reliefkaraktär och pekar framåt mot det kommande helt nonfigurativa plangeometriska måleriet kring 1930. Färgerna i målningen är smakfullt balanserade med olika nyanser av brunt som dominerande men med själva gitarrlådan i en kontrasterande ljusgul färg. Där finns också inslag av svart och vitt, rosa och ljusgrönt mot en ljust brun bottenfärg som fond till kompositionen. Mot de raka linjerna i de geometriska formerna kontrasterar också två arabeskliknande former, den ena i vitt, den andra i ljusgrönt. Detta är troligen en lärdom från GAN, som älskade kontrasten mellan sicksackformen och arabesken, men 1927 hade Thorén ännu inte träffat modernistpionjären från Lund. Detta skedde först följande sommar, då GAN på nytt vistades i Halmstad, ett konsthistoriskt möte som efterlämnade bestående intryck hos den mycket begåvade yngre konstnärskollegan Thorén.

Jan Tosten Ahlstrand
Konsthistoriker, fil.lic.