Sedan 1990-talet har von Hausswolff utvecklat ett bildspråk som väcker känslor av såväl obehag som nyfikenhet inför de oväntade vardagliga situationer och makabra historier som avbildas. I hennes noggrant iscensatta fotografier vars uttryck pendlar mellan det dokumentära och det fiktiva är den mänskliga kroppen ofta närvarande eller har lämnat spår efter sig: nakna övergivna kroppar i natursköna miljöer eller minnen av människors närvaro i form av dammtussar, oordnade soffkuddar eller skjortor. Med utgångspunkt i bekanta motiv och konsthistoriska referenser avbildar hon scenarios föreställda och utförda av henne själv. Färgskalan är dämpad i toner av beige, rosa, brunt samt olika nyanser av hud. Hudfärgade strumpbyxor är en återkommande detalj. Under senare år har hennes bildvärld allt mer tagit fysisk form i utställningsrummet genom att hon skapat objekt och arbetat med rekvisita. Vidare är titel och verk inga efterkonstruktioner, utan två likvärdiga delar i förståelsen av bilden.

Det aktuella motivet ingår i Magasin 3 Stockholm Konsthalls samling.