Anna Petrus
För konditionsrapport kontakta specialist
väggskulptur, Näfveqvarns bruk, ca 1927, Swedish Grace.
Lejonmaskaron, grönmålat gjutjärn, 29 x 27 cm, djup ca 9,5 cm.
Slitage, smärre skador.
Litteratur
S. Artur Svensson, Gösta Lilja mfl (red), "Svenskt Konstnärslexikon", Allhems Förlag, Malmö 1961, vol IV, sid 410.
H. Kjellin, "Skulptrisen Anna Petrus och hennes "Vindarnas brunn", Sydsvenska Dagbladet 22 januari 1928.
Christian Björk, "Näfveqvarns bruk - konstnärer och arkitekter till industrin", Orosdi-Back 2013, modellen avbildad på ett av Asplunds bevattningskar från Skogskyrkogården, sid 115.
Övrig information
Gunnar Asplund och Sigurd Lewerentz arbetade med Skogskyrkogården, Sveriges arkitektoniskt viktigaste begravningsplats, invigd 1920, som ett nästan livslångt projekt under åren 1915-1940. Ett flertal konstnärer involverades i utsmyckningen, bl a Ivar Johnsson, Bror Hjorth och Anna Petrus. Enligt uppgift tillverkades ca 18 st bevattningskar. Två skulpturala föremål till Asplunds kar utformades av Anna Petrus, en friskulptur och ett väggornament. Till Skogskyrkogården valde arkitekt Asplund bevattningskar från Näfveqvarns bruks befintliga sortiment, bl a det som är formgivet av Harald Wadsjö. Skogskykogårdens monumentalitet skapade dock ett behov av bevattningskar av en generösare storlek.
Konstnär
Anna Petrus var skulptör, industridesigner och formgivare, verksam i början av förra sekelskiftet. Under de senaste åren har hon blivit återupptäckt och hennes skulpturer är idag eftertraktade, men under en stor del av 1900-talet var hennes arbete i det närmaste bortglömt. Hon föddes som Anna Petersson, dotter till en medicinprofessor och en grevinna, och tog sig efternamnet när hon utbildade sig på Konsthögskolan. Hon ärvde en mindre förmögenhet vid 11 års ålder då hennes mamma dog, vilket möjliggjorde att hon tidigt kunde utbilda sig i London och resa till Italien och Frankrike. Anna Petrus stora internationella genombrott kom med världsutställningen i Paris 1925, där hon visade upp föremål i tenn och gjutjärn, i Swedish Grace-stil. Tenn var vid den tiden ett material som ansågs omodernt, men dess popularitet ökade i takt med att formgivare som Anna Petrus kunde se dess fördelar. 1924, påbörjade hon ett samarbete med det då nyetablerade Firma Svenskt Tenn. Lejonet kom att bli ett återkommande motiv i Anna Petrus produktion, både som skulpturer och som stiliserade dekorer.
Läs mer