Andreas Erikssons karriär har gått spikrakt uppåt sedan han som artonåring antogs till Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. Hans stora genombrott kom när han representerade Sverige på Venedigbiennalen 2011. Där valde han att understryka samspelet mellan ute och inne, natur och arkitektur genom att låta de befintliga grova trädstammarna i paviljongens mitt samspela med målningarna och med de små bronsskulpturerna föreställande mullvadshögar och döda fåglar som var utplacerade på golvet. Sedan dess är Andreas Eriksson ständigt efterfrågad till utställningar både inom och utanför Sverige. Hans första institutionella separatutställning fick titeln "Runt omkring" och ägde rum på Bonniers Konsthall våren 2014. Utställningen blev en kritikersuccé och turnerade vidare till Trondheim Kunstmuseum, Centre PasquArt, Schweiz och Reykjavik Art Museum. Publiken fångades av Erikssons sätt att lyfta fram de små detaljerna i sina vardagliga omgivningar.

Måleri som teknik och tematik har sedan unga år utgjort grunden i Andreas Erikssons konstnärskap. Han utgår alltid ifrån det måleriska men skapar sina verk i en mängd olika tekniker: fotografi, skulptur, film och textil. Allt med naturen kring Kinnekulle, där han bor och verkar, som motivkrets. I Erikssons naturskildringar finns ingen bakåtblickande naturromantik, han fokuserar istället på det organiska, som ständigt är statt i förändring. Eriksson har en utpräglad känsla för strukturer och valörer. Målningarnas textur byggs upp av växelvis horisontella eller vertikala penseldrag, lager och färgblock som kan läsas som landskap, jordlager, mjuk mossa, förmultnande löv, eller kanske morgonens bleka solstrålar i en glänta mellan granarna.

Efter flertalet utställningar i Sverige och övriga Europa, debuterade Andreas Eriksson på Londons galleriscen 2013. Hans utställning "Coincidental Mapping" på prestigefulla Stephen Friedman Gallery, fick ett mycket fint mottagande. Under vårvintern i år visade han målningar och vävnader i ytterligare en separatutställning på ovan nämnda galleri.