Vårvinter, Abisko
Signerad Helm. Osslund . Duk 84 x 99 cm.
Övrig information
Helmer skulle bli känd som Norrlands kanske främste skildrare inom 1900-talets måleri. Helmer Osslund förblev livet igenom en orolig ande som aldrig riktigt förmådde slå sig till ro på någon bestämd plats, han reste vida omkring i de norrländska landskapen, från Nordingrå i söder och till Torne träsk i norr – förutom vid de tillfällen då han fann sina motiv utomlands. Ständigt på jakt, ständigt sökande efter ny inspiration, nya lärdomar, nya impulser.
Helmer Osslund har i likhet med sin lärare Paul Gauguin beskrivits som en övergångskonstnär. Naturalism och impressionism brottades med den mer radikala expressionism som då stod för dörren och som vid tiden för Helmer Osslunds bortgång redan sedan ett par decennier tillbaka har slagit igenom med full kraft på den europeiska kontinenten. Hans biografer Palmgren och Granberg sammanfattar:
”I hans konst brottas en klar, rapp och medveten uppfattning av yttervärlden med ett egensinnigt och passionerat temperament.”
Mer om Helmer Osslund
Den svenska bildkonstnären Helmer Osslund är en av den svenska konstens allra främsta uttolkare av det norrländska landskapet. Han inledde sin konstnärliga utbildning på Tekniska skolans aftonkurs 1887 för att året därpå avancera till avdelningen kallad Högre konstindustriella skolan. 1889 anställdes han som dekoratör vid Gustavsbergs porslinsfabrik men fortsatte sin konstnärskarriär efter studieresan till Paris, som han åkte på 1894 när han var 27 år. Han studerade omväxlande på Académie Colarossi där många av hans skandinaviska konstnärskollegor tidigare studerat. Via skolan kom Osslund i kontakt med den då fortfarande relativt okända konstnären Paul Gauguin och svensken hade honom som lärare i sex-åtta veckor under februari-april 1894. Trots den korta perioden hos Gauguin gjorde fransmannens syntetism ett stort intryck på Osslund.
Tillbaka i Sverige bosätter sig Osslund 1898 i Fränsta i Medelpad. Från och med den flytten skulle Osslund ägna sig åt det norrländska landskapsmåleriet fram till sin död 1938. Man brukar säga att Osslund föredrog att måla på hösten på grund av den färgprakt som naturen erbjöd. Dock är det tydligt i de otaliga sommar-, höst- och vinterbilder att han behärskade alla säsonger.
Läs mer
