Evert Lundquist
Omfattas av följerätt
Enligt lag betalar köparen en konstnärsavgift för detta konstverk. Avgiften är som högst 5%. Ju högre försäljningspris desto lägre procentsats. För mer information kring denna lag:
I Sverige: BUS
I Finland: Kuvasto och följerätt och Kuvasto
Bildrättigheter
Konstverken i denna databas är skyddade av upphovsrätt och får inte återges utan rättighetshavarnas tillstånd. Konstverken återges i denna databas med licens av Bildupphovsrätt.
För konditionsrapport kontakta specialist
"Hamngatan"
Signerad Lundquist. Utförd 1936. Duk 111 x 83 cm.
Utställningar
Moderna Museet, Stockholm, "Evert Lundquist", 7 september - 13 oktober 1974, kat nr 33.
Litteratur
Eugen Wretholm, "Evert Lundquist", SAKs publ nr LXXXVI, avbildad sid 58.
Övrig information
"Sommaren 1933 vistades Lundquist tillsammans med en ung dam en kort tid i Paris, en utflykt som också blev konstnärligt givande. Paret lät fotografera sig uppe i Montmartre, på La Butte, vid en av dessa så poetiskt suggestiva gamla lyktstolpar av gjutjärn. Av fotografiet blev en teckning, av teckningen målningen "Från Sacre-Coeur".
/../
En variant av denna komposition uppstod tre år senare, i målningen "Hamngatan". Även denna gång i bildens mitt en lyktstolpe flankerad av två figurer. Men här har tillkommit en annan, mäktigare komponent; två lutande träd som ger bilden en rörelse, vilken hejdas av den tredje, orubbligt raka trädstammen, varigenom ett spänningsförhållande uppstår. Förgrundens och mellanplanets violetta penselstråk får sin koloristiska replik i natthimlen. Det är afton, några mörka figurer avtecknar sig mo de upplysta fönstren i Blanchs kafé. Bilden väcker associationer till en annan kvällsbild, kaféterrassen i Arles, målad av van Gogh 1883". Eugen Wretholm, "Evert Lundquist", SAKs publikation nr LXXXVI, sid 55-56.
Konstnär
När Evert Lundquist slog igenom 1950 som nyexpressionist hade han redan varit verksam i 30 år. Han började i den nya saklighetens anda på 1920-talet och i 1930-talets tunga expressionism, påverkad av James Ensor. Konsthistoriens giganter som Rembrandt, Chardin och van Gogh ledde honom till det pastosa måleriet, där linjer, former och färger föds samtidigt. Själv har han sagt: ”Jag trevar tills jag kommer till den punkt då det osar hett.” Lundquist skildrar det anspråkslösa, som en spade, ett ljus, en stege, ett träd, men ofta även kvinnor. Motiv som får intensitet genom starkt förenklade former, nästan upplösta av färgmassorna.
Tillsammans med Staffan Hallström, Olle Nyman, Torsten Renqvist, Sixten Lundbom och Roland Kempe tillhörde Evert Lundquist Saltsjö-Duvnäs-gruppen, en av de mer betydelsefulla konstnärsgrupperingar Sverige haft. De blev vänner under elevtiden på Konstakademien och bodde några år i Saltsjö-Duvnäs under 1940-talet. Alla rönte de stor framgång, inte minst Staffan Hallström och Olle Nyman, men allra mest Evert Lundquist, som också ställdes ut mycket internationellt.
Lundquist studerade på Carl Wilhelmsons målarskola 1924. Samma år besökte han Académie Julian i Paris innan ha fortsatte studierna på Konstakademien i Stockholm för Gösta von Hennigs, Carl Wilhelmsson och Albert Engström 1925-1931. Han blev själv professor vid Konstakademien i Stockholm 1960–1970.
Efter studierna började Lundquist skapa i en mer expressionistisk stil med beröringspunkter till Edvard Munch. Med färgen pastost pålagd, verkar konstverken skenbart handla om ett spontant måleri, men han målade tvärtom långsamt och väntade in de möjligheter som lät sig manifesteras i bilden.
Genom sitt visionära och samtidigt utmanande enkla måleri blev Lundquist en av de allra mest betydande konstnärerna i sin generation. Han representerade Sverige på Sao Paolo-biennalen, där han vann pris, och blev utvald att delta i Guggenheim International Award i New York 1964 för världens 100 bästa konstnärer, samt på Dunn International på Beaverbrook Art Gallery i Kanada och på Tate Gallery i London. Internationella museer köpte verk av Evert Lundquist och betydelsefulla internationella gallerier ville ställa ut honom, men han bestämde sig efter några år att dra sig tillbaka från den internationella konstmarknaden. Från 1953 bodde och arbetade han i en vitputsad byggnad vid Drottningholms Slott. Några år före sin död blev han totalt blind, men fortsatte ändå måla in i det sista. Huset är bevarat som Evert Lundquists ateljémuseum.
Läs mer