Andreas Erikssons karriär har gått spikrakt uppåt sedan han som artonåring antogs till Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. Hans stora genombrott kom när han representerade Sverige på Venedigbiennalen 2011. Idag representeras Andreas Eriksson exklusivt av ett av världens främsta gallerier, Stephen Friedman Gallery i London.

Naturen och framförallt träden är centrala i Andreas Erikssons verk och ofta refererar man till en nordeuropeisk måleritradition i samband med hans konst. När Andreas Eriksson plötsligt drabbades av el-överkänslighet i början av 2000-talet mer eller mindre tvingades han att lämna det pulserande livet i konstnärsmetropolen Berlin där han var bosatt och verksam. Han valde i stället att leva relativt isolerat i ett el-sanerat hus på Kinnekulle i Västergötland. Storstadens larm byttes mot stillsamma promenader i naturen. Denna kontrast är tydligt närvarande i Andreas Erikssons bilder och i sitt konstnärskap utforskar han nutidsmänniskans tudelade livsföring, vårt beroende av och vårt förhållande till moderna livet.

Jennifer Higgie (konstkritiker och redaktör på Frieze magazine) skrev följande i Moderna Museets katalog till Venedig-biennalen 2011, då Andreas Eriksson representerade Sverige:
”Han (Andreas Eriksson) säger att naturen för honom är något neutralt, något som är ”mycket exakt och påfallande slumpmässigt” och som saknar koppling till ”ett avsiktligt, konstruerat eller strategiskt sammanhang”. Han tänker inte på naturen som något som verkar i motsättning till kulturen, även om han tillstår att det är omöjligt att inte filtrera en miljö – eller en målning eller en skulptur – genom kulturella och personliga associationer; det är med andra ord omöjligt att se något som enbart en enda sak. Allting alstrar en kedja av samband, en anspelning på något annat, ett minne.”
Andreas Eriksson är efterfrågad till utställningar både inom och utanför Sverige. 2007 fick han det mycket prestigefyllda priset "Baloise Art Price" på Statement, Art Basel och 2011 representerade han som sagt Sverige på den Nordiska paviljongen på Venedig-biennalen.

”Landscape with shack” (Landskap med hydda) is painted with loose yet assertive brushstrokes of rich earthy colors. Each hue exists in its own plane, yet synchronizes with the rest to construct a enthralling composition. The final work sits somewhere between abstraction and landscape painting, creating a mysterious window to the outside world that feels simultaneously perplexing and familiar. Andreas Eriksson makes paintings that allude to ideas of the sublime in Northern European painting. His studio, which is located deep in the Swedish countryside of Medelplana, serves as inspiration for his work. The natural surroundings experienced on a daily basis provide a rich source material for his acutely atmospheric paintings.