Vid mitten av 30-talet nådde Ivan Ivarson sitt koloristiska klimax där djupt ultramarinblått spelade huvudrollen med rött, grönt och gult som viktiga accenter. Motiven från denna period är ständigt återkommande; himlen, havet, jorden, kvinnan och barnet. Dessa element stod för en idealtillvaro, en dröm om naturens lustfyllda härligheter. När Ivarson 1929 kom tillbaka till Sverige efter vistelsen i Frankrike och Italien, kunde han i lugnet på Stenungsön i Bohuslän låta intrycken från utlandsvistelsen sjunka in och han fann nu sitt språk och sin kolorit som vi känner igen som omisskännligt ”Ivarsonsk”. Det var lyckliga och harmoniska år som Ivarson tillsammans med hustrun Märta och den lille sonen Per tillbringade vid havet på västkusten.

Ivarsons skildringar är inga direkta avbildningar, snarare är målningarna fyllda av hans känslor inför den Bohusländska naturen. Han måleri bär på en expressiv ådra och målningarna är intensivt skälvande i sin koloristiska styrka. ”Flickan i fönstret” tillkom med stor sannolikhet under denna första vistelse på Stenungsön. Kvinnan vid fönstret är klädd i en klänning och att i djupaste ultramarinblått. Ivarson låter de tre primärfärgerna rött, blått och gult spela mot varandra i högt uppdrivna toner och skapar en paradisisk motiv, en bild som Ivarson ofta skapade i sina målningar men som han inte lyckades finna i det verkliga livet. Hans ofta citerade ord ”jag äter färg” passar mycket bra in på ”Flickan i fönstret”.