Ett exemplar finns på Göteborgs konstmuseum.

"I konkretisternas första utställning 1947 fanns det också några skulptörer, men ingen av dem var särskilt förbunden med den abstrakta och geometriska skulpturen. De ledde också sin konst in mot andra mål, närmare den klassiska huvudfåran, än de som under några år förenade målarna.

Men när Arne Jones så småningom anslöt sig till gruppen var det en skulptör med samma inställning till konsten som de nämnda målarna. Redan vid mitten av fyrtiotalet hade han gjort skulpturer av människokroppar betraktade som arkitektur, titlar som "Kvinna med viadukter" och "Människans broar" är betecknande. I "Katedral", påbörjad 1947, har en kvinna och en man som sträcker sig mot varandra för en omfamning förvandlats till en travé i en gotisk kyrka. Men Jones skulle snart komma att vända på problemet och i det ligger hans betydelsefulla insats: i stället för att låta kropparna förvandlas till arkitektur lät han allt mer arkitektoniska former få ett mänskligt uttryck. Under sextiotalet slutade han helt att skulptera sina former för att stället använda prefabricerade element såsom fyrkantstavar och l-balkar för skulpturer som "Mänsklig byggnad", "Nova" och en serie på temat "Yin-Yang". Olle Granath, "Svensk konst efter 1945", Albert Bonniers förlag, 1975, sid 16.