”I Paris gjorde Arosenius karaktärsfulla porträtt av sina kamrater. Werner Sundblad hade han lärt känna under studietiden på Konstakademien. I ett brev till föräldrarna berättade han att Sundblad hade fungerat som pajas vid akademisexan hösten 1898. Pajasen ingick i den ”konstnärliga kraftmätaren” och hade kommit farande upp ur en låda när eleverna slog på ett städ.

Arosenius utförde porträttet tidigt på våren 1904. Sundblad vare puckelryggig och hade vågigt brunt hår, krusigt rött skägg och brunröd mustasch. I bilden betraktar han sin kamrat med lätt rynkade ögonbryn och misstänksam blick. I handen håller han sina yrkesattribut, paletten och penslarna. Raden av kala träd, de höga hyreshusen, markiserna över butikerna och myllret av människor antyder att gatan i bakgrunden är en av boulevarderna i Montparnasse. Sundblads röda skägg och den gröna fliken av tröjan får stor effekt i relation till den gråbruna färgskalan.

Arosenius gjorde också en annan version av porträttet. Där sitter Sundblad i en fönstersmyg i ungefär samma ställning, men nu är han avbildad i helfigur. Bakgrunden är i stort sett densamma. Denna version har konstnären förstört med ett vasst föremål - ansiktet är nästan helt bortskrapat. ”

Fotnot. Som en logisk förklaring till Ivar Arosenius raseri-utbrott, där han skrapat bort delar av ansiktet i auktionens målning, finns det samstämmiga berättelser från 1904. Ivar Arosenius hade, strax efter ankomsten till Paris mottagit ett brev från sin förälskelse Ester Sahlin. Hon klargjorde i brevet att deras förhållande var slut och att hon fäst sig vid en annan. Brevets besked kom som en chock för Ivar Arosenius och hans reaktion blev våldsam. Hans konst från denna period i Paris avslöjar hans intensiva förtvivlan och hans raseri.

Nordiska Akvarellmuseet: Ivar Arosenius (2005),jfr färgbild helsida sid 109. Ivar Arosenius porträtt av Werner Sundblad hänger i den permanenta samlingen på Prins Eugens Waldemarsudde, Stockholm.