Det finns flera figurer inom den grekiska mytologin som bär namnet Clytia men det mest kända är sjönymfen eller okeaniden Clytia, dotter till Okeanos (Oceanus) och Tethys. Clytia var älskarinna till solguden Helios som senare övergav henne för att förföra Leukothea som var dotter till Orchamus. Clytia blev rasande och meddelade Leukotheas far om kärleksaffären och fadern begravde sin dotter Leukothea levande. Clytia trodde att Leukotheas död skulle innebära att Helios kom tillbaka till henne men han ogillade henne ännu mer. Detta bidrog till att Clytia av hjärtesorg la sig ned på klipporna i nio dagar utan att varken dricka eller äta. På den nionde dagen förvandlades hon till en blomma, enligt tradition en solros eller heliotrop som är en blomma som alltid vänder sig mot solen.

Fontainebleauskolan syftar på två perioder under den franska senrenässansen knutna kring det kungliga slottet i Fontainebleau. Den första varade 1530–1560 och den andra cirka 1590–1610. Den aktuella målningen är utförd under den andra perioden. Fontainebleauskolan hade stor betydelse i skapandet av den franska versionen av nordlig manierism.