I denna raffinerade samt romantiska aftonbild från Normandie närmar sig Julia Beck sekelskiftets symboliskt och dekorativt betonade stämningskonst.

Den avancerade kompositionen med träd och växtlighet avtecknande i siluett mot den stjärnbeströdda himlen accentuerar inflytandet från japansk konst.

I samband med utställningen "De drogo till Paris -Nordiska konstnärinnor på 1880-talet" på Liljevalchs konsthall i Stockholm hösten 1988 skrev Inga Zachau följande om Julia Beck i utställningskatalogen:

"Hon hade levt så länge i Frankrike att hennes konst var fransk in i minsta detalj. Över dem vilar det franska diset som gör färgerna behagligt milda. Julia Beck målade gärna flodlandskap som är inbäddade i dis vilket ger målningarna en vemodsfylld stämning. Här kan möjligen spåras ett nordiskt drag, nämligen dragningen till det vemodsfyllda. Julia Becks målningar är dock inte svårmodigt vemodiga som de nordiska utan rymmer mera en mild, allvarlig stämning av eftertanke. [...] Hon gav också gärna sina målningar en långsmal form som ger tydliga associationer till den japanska konsten. Japonismen var högsta mode vid sekelskiftet och många konstnärer har påverkats av det japanska sättet att se naturen. Det gäller även Julia Beck som gärna lade horisontlinjen högt och lät olika vassväxter skugga förgrunden på sina flodlandskap”.

Det är denna inspiration som ligger till grund för de magnifika flod- samt landskapsutsnitt Beck utför under kommande år, inte minst från Normandie. I föreliggande katalognummer håller hon kvar vid det japoniserande perspektivet samt bildformatet men det måleritekniska utförandet förebådar, i sin raffinerade samt djärva förenkling, delar av 1900-talets måleri.