Esaias Thorén
"Sjöman"
Signerad E.TH och daterad 1928. Olja och assemblage på duk 86 x 50,5 cm.
Litteratur
Viveca Bosson red., "Halmstad - Berlin - Paris 1920-1930", 1984, avbildad i svartvitt sid. 244.
Övrig information
Efter att i början av 1920-talet ha svarat på en annons i Hallandsposten lärde Esaias Thorén känna Sven Jonson. De båda aspirerande konstnärerna sparade därefter ihop tillräckligt med pengar för att börja på Wilhelmsons målarskola i Stockholm 1925.
Mest av allt lockade emellertid Paris dit de båda anlände hösten 1926 för att slå sig ned i konstnärskvarteren i Montparnasse. Trots de bådas sparsamhet räckte dock reskassan bara fyra månader innan det var dags att vända åter till Sverige. Innan dess han emellertid Jonson och Thorén delta i en utställning på ”Maison Watteau” i januari 1927. Den positiva kritiken från utställningen konstaterade: ”Temperament sakna de inte, den tekniska färdigheten är förvånansvärt långt driven. Jag tror löftets stjärna lyser över de båda ungdomarna…”.
Efter hemkomsten etablerade Jonson och Thorén en kombinerad reklamateljé och målarskola hemma i Halmstad: ”Ett vindsrum hyrdes och våren 1927 etablerades ’Modern reklam’ där även Axel [Olson] deltog. […] Det festades friskt och humorn strålade från ställets värdar. Lorentzon var nu hemma i Halmstad och deltog i aktiviteterna” (Viveka Bosson, ”Halmstadgruppen. Ett kraftfält i svensk 1900-talskonst”, 2009).
Bosson fortsätter: ”Sommaren 1928 fick Sven och Esaias möta GAN som några år framåt kom att utöva ett viktigt inflytande på dem. Det är då de målar sina fartfyllda sportfigurer, konstruktiva plankompositioner byggda på den rytmiska sicksacklinjen som t.ex. Thoréns ’Tennisspelaren’ 1928, ’Brottare’ 1928-29, ’Dansande matroser’ och ’Sjöman’ 1929”.
Konstnär
Esaias Thorén, bildkonstnär och grafiker, föddes i Halmstad 1901 och dog 1981. Han var en av medlemmarna i Halmstadgruppen, ett konstnärskollektiv som bildades 1929 och som bestod av Sven Jonson, Waldemar Lorentzon, Stellan Mörner, Axel Olson och Erik Olson. Han är utbildad hos Carl Wilhelmson och har studerat i Paris. Kring 1920-talet målade Thorén postkubistiskt men drar åt purismen, en form av kubism där man ville återupprätta konstens föreställande natur. Och i början av 1930-talet börjar Thorén aktivera sitt surrealistiska bildspråk, något han aldrig övergav, men modifierade. Efter en något tillrättalagd period under 1940- och 1950-talen började hans måleri bli mer utsvävande och eklektiskt. Den politiskt medvetne Esaias Thorén blir under 50-talet medlem i Söndrumskolonin, en något löst sammansatt konstnärssammanslutning i det lilla stenhuggar- och fiskesamhället Söndrum vid Halmstads kustband. Tillsammans med Sven X:et Erixson, Felix Hatz, Vilhelm Bjerke Petersen, och poeter som Elsa Grave och akademiledamoten Erik Lindegren, utvecklar han här sitt konstnärskap ytterligare och hans vilda drömbilder förbyts återigen mot mer stillsamma referenser.
Läs mer