‘Riopelle succeeds where memory fails. The intangible is given a body, desire a pictorial life. Objects astray, discarded impressions, forgotten emotions are put together in a cocktail-shaker and are poured out on the rocks in a Venetian glass of exquisite transparency in a splendid explosion.’ (P. Boudreau, förord, utställningskatalog, Riopelle, London 1959)

Den fransk-kanadensiske konstnären Riopelle ställde 1951 ut på utställningen “Véhemences Confrontées” (ung Motsatta krafter), en titel som ganska väl beskriver den starke individualisten. Han flyttade till Paris 1947 och kom där i kontakt med den surrealistiska rörelsen även om han medvetet höll sig utanför densamma. Genom sitt nordamerikanska kulturarv är det lätt att dra paralleller till amerikanska abstrakta expressionister som Willem de Kooning och Jackson Pollock men även från denna rörelse tog Riopelle avstånd. Hans konst är inte menad att vara rationell eller avbildande utan utgår från en autonom process som går bortom det medvetna, ibland benämnd som lyrisk abstraktion.

I början av 1950-talet började Riopelle experimentera med att droppa respektive kasta oljefärgen på duken. Denna teknik utvecklar han till att så småningom applicera färgen med palettkniv i tjocka, mycket distinkta färgfält med en mycket pastos, skulptural yta.
Under 1950-talet slog Riopelle även igenom internationellt och ställde bland annat ut på Biennalen i Sao Paolo, Guggenheim NY och Biennalen i Vendig. Auktionens verk ”Giboyeuse” inköptes på Svensk-Franska Konstgalleriets utställning med Riopelle i Stockholm 1959.