Denna stämningsfulla interiör med dess subtila ljusskildring ingår i en svit målningar vilka Carl Wilhelmson utförde i slutet av 1890-talet. Axel L. Romdahl skriver i "Carl Wilhelmson", 1938:

"I tre mindre dukar från år 1898 och 1899 har konstnären tagit upp problemet att skildra interiörer vid eldsljus. Dessa målningar äro utförda under julen, respektive år. Konstnären, som hösten 1897 vunnit anställning såsom lärare vid Göteborgs Musei Rit- och Målarskola och därmed blivit bofast i hemlandet, tillbragte vinterferierna i Fiskebäckskil. Då klimatet förbjöd friluftsmålning och dagsljuset inomhus var njuggt, föll det sig naturligt att välja motiv med konstgjord belysning. Som männen om vinterkvällarna voro sysslolösa och sutto inne i stugorna kunde målaren nu utan svårighet och kostnad få dem sitta modell. Det är betecknande nog i dessa vinterkvällsbilder som manfolken först uppträda i hans tavlor".

Av de tre anförda målningarna har "Fiskare" starkast beröringspunkt med "En historia" (olja på duk, 39 x 46 cm, 1898) där en sjöman förtäljer en historia för sina tre kamrater. Romdahl skriver följande om motivet:

"Mannen i sjömansmössan synes ivrigt berätta något för kamraterna som med växlande uttryck av kritik och intresse höra på. Männens ömsom oroligt belysta, ömsom av skuggor beslöjade ansikten, konturerna av upphängda kläder, ljusblänket i glasen på byrån, mörkret som anas bakom dimmiga rutor, allt detta ger en suggestiv uttrycksfullhet åt bilden. Man tycker sig sitta och höra på historien, förmodligen en skepparhistoria med sällsamma och kusliga detaljer".

Romdahl fortsätter:

"I 'Fiskare' (modellerna Edman, i 'sydväst', Dahlqvist, med det stora skägget, Wikberg, den unge mannen till höger) är ljuset ett annat, en fotogenlampas klara sken, jämnt fördelat i det låga och trånga rummet och lugnt belysande de väderbitna ansiktena av de tre bortre karlarna, medan de två främre stå med mörka silhuetter. Här är också samvaron präglad av saklighet och praktisk överläggning, låt vara att brännvinsflaskan får vara med vid förhandlingarna. [...] Samtliga dessa eldsljustavlor [...] utmärka sig för en levande och road skildring av de olika situationerna. De äro friare och mera lössläppta än dagsljustavlorna med deras stillhet och behärskning. Kanske har den konstgjorda belysningen och den stämning den kan skänka inspirerat målaren i en för honom ovanlig riktning. Kanske får man se denna lilla grupp målningar i samband med en rad arbeten från de sista tre åren av 1890-talet, i vilka det röjer sig en dragning till det romantiska som eljest för det mesta hålles tillbaka vid Carl Wilhelmsons skapande".