Yves Klein föddes 1928 och var en av frontfigurerna inom konströrelsen Nouveau réalisme. Idag är han kanske mest berömd för sina Klein-blå objekt. Under sitt alltför korta liv var han även en pionjär inom performance-konsten, den mest omstörtande konstriktningen efter kubismen.

En tolkning av vad som var Kleins drivkraft var ”alltingheten”. Att kunna omfamna och äga det vackra. Han erövrade den azurblå-himlen genom att helt enkelt påstå att han uppfunnit dess färg, International Klein Blue (IKB), vilket han gjorde 1957. IKB gick som en blå tråd genom hans konstnärskap och han använde den till flera olika typer av monokroma verk i olika sorters material. Den användes också i flera av hans mest kända serier bl.a ”Anthropometry” där nakna kvinnor bemålade med pigment gjorde kroppsavtryck på målardukar.

Kleins anspråk begränsades inte ”bara” till himmel och hav. Även upphovsmannaskapet till verk av forna tiders storartade konstnärer kunde ägas. Följaktligen utförde Yves Klein ett antal gipsavbildningar av världsberömda verk som han täckte med det djupa, matta och omisskännliga blå pigmentet. Gränsen mellan färg, skulptur, performance, tid och rum kunde därmed upphävas. Hans "La Vénus d'Alexandrie (Vénus Bleue)" är ett av konstnärens mest omtyckta och välkända verk. Det kan närmast beskrivas som en appropriering av den grekiska skulpturen "Venus från Milo" som avbildar gudinnan Afrodite, som i Rom gick under namnet Venus. Det var 1970 som Kleins änka Rotraut Klein-Moquay och Jan Runnqvist på Galerie Bonnier beslutade att fullfölja ett av hans projekt och 1982 gjordes slutligen denna upplaga om 300 exemplar vilken presenterades för första gången i samband med öppningen av Chicago Art Fair samma år.

Ett annat exemplar ur upplagan ingår i The Metropolitan Museums samlingar.