Axel Törneman har i detta ömsinta porträtt fångat sonen Algot som liten pojke. Algot som blivit till efter giftemålet med Gudrun Høyer-Ellerfsen vilken Axel träffat i Paris där hon studerade sång. Med sitt temperament och blonda skönhet kom hon att bli en av medelpunkterna i den skandinaviska konstnärskolonin i Paris.

Törneman var en av de fösta svenska konstnärerna som sökte sig till Paris vid 1900-talets början och åren som han vistades i staden, 1902–05, blev en period av experimenterande med färg, teknik och motiv. Innan dess hade Törneman bedrivit studier för Carl Wilhelmson på Valands målarskola samt studerat i München. En period bodde han även i Dachau och verkade i en internationell konstnärskoloni under Adolf Hölzels ledning. Man brukar säga att Törneman lärde sig behärska linjerna i München och färgerna i Paris. Törneman beskriver själv: ”Valörer! Valörer! Det är mycket nyttigt för mig att kunna, då jag ju i München icke alls sysslade något vidare därmed utan då var det linjerna som gällde”. Törneman var inom konsten en ensamseglare med en kurs som ställdes från Wilhelmson och Jugend mot fransk-tysk expressionism mot Munch och det norska monumentalmåleriet med vissa inslag av den italienska futurismen.

Törnemans stora genombrott kom med målningen ”Nattcaféet” som han påbörjade i Paris men färdigställde efter hemkomsten till Persberg 1906. Målningen från Café le rat mort i Paris, kan ses som ett av den svenska modernismens viktigaste genombrottsverk. Den visades på Independenternas höstsalong 1906 och ställdes därefter ut i Sverige där den slutligen inköptes av Ernest Thiel våren 1907.

Efter giftermålet med Gudrun bosatte sig paret på Vistaholms herrgård i Västergötland och i samband med att sonen Algot föddes flyttade de vidare till Stockholm där Törneman fick en rad offentliga uppdrag med att måla monumentalmålningar, bland annat på Kungliga Tekniska Högskolan och i Stockholms Stadshus.

Sonen Algot var en svensk jurist och emaljkonstnär och konstnär. Han studerade likt fadern i Paris på Sorbonne samt tog juristexamen 1937 i Lund. Han var under två decennier verksam som jurist och industriledare innan han blev intendent och konstnärlig ledare för Hantverket i Stockholm 1960–1968, senare ledamot Konstfackskolans styrelse och sekreterare i Konstakademien 1967–1978 där han senare blev professor. Algot hörde till den lilla grupp av pionjärer som vid Gustavsbergs porslinsfabrik efter andra världskriget experimenterade med emaljmåleri. Han arbetade huvudsakligen med skivemaljer som tillverkades i serier som bordsytor för Nordiska kompaniets Trivamöbler i samarbete med möbelformgivaren David Rosén.