"Den franska baren (självporträtt)"
Signerad Isaac. Utförd ca 1912. Akvarell 37 x 26,5 cm.
Proveniens
Verket har gått i arv i konstnärens familj.
Utställningar
Liljevalchs konsthall, Stockholm, "Det sjungande trädet", 1989, katnr 200.
Borås konstmuseum, "Det sjungande trädet", 11 februari - 8 april 1990.
Litteratur
Bernhard Grünewald, "Orientalen. Bilden av Isaac Grünewald i svensk press 1909-1946", avbildad sid 138, CKM Förlag, 2011.
Övrig information
Det är knappast någon smickrande eller grandios spegel Isaac Grünewald håller upp framför sig i sina självporträtt. Tvärtom har de alltid en gnutta ironi och karikatyr över sig. Grünewald tar fasta på sina skavanker: överbettet, den undfallande hakan, den lätta skelningen, de ”omanliga” dragen och förstås den mest utmärkande detaljen av alla i hans anatomi: hans judiska kroknäsa. I hans senare självporträtt från 30- och 40-talen kan vi studera dubbelhakorna och åldrandet.
Han ger dessutom färg och form åt just de saker som hans samtida offentlighet tycks reta sig på. Sturskheten, anspråkfullheten, arrogansen. Självmedvetenheten hos invandrarpojken som vuxit upp för att insistera att han visst är någon.
Många har vittnat om att Isaac Grünewald med sin karismatiska personlighet tenderade att stå i centrum vart han gick, utan att för den skull behöva några åthävor. Så också i akvarellen Den franska baren. Men – här kommer den självironiska knorren – det är bara det att de fyra övriga personerna vi ser i motivet alla är på väg ut ur bilden. Så vem poserar den unge konstnären för egentligen, med sin slokhatt, långrock och sina damasker?
Mer om Isaac Grünewald
Isaac Grünewald verksam som bildkonstnär och keramiker samt professor vid Konstakademien i Stockholm under åren 1932-42. Grünewald hade en ledande ställning i den svenska moderniströrelsen under 1910-talet och blev dess företrädare i Sveriges samtida konstdebatt. Han var elev vid Konstnärsförbundets skola och vid Henri Matisses öppna akademi i Paris. 1909 debuterade han vid ”De ungas” samlingsutställning med konstnärer som Ture Ander och Arvid Nilsson. Grünewald betraktade sig själv som expressionist då hans fokus låg på konstverkets uttryck. Paul Cézanne var en konstnär som inspirerade honom likaså hans fru och kollega Sigrid Hjertén. Grünewald skildrade det sjudande storstadslivet i överraskande vinklar, ofta i fågelperspektiv, virtuost behandlade i regnbågens klara färger. Hans målningar är tagna ur verkligheten, men inte fångade framför motivet utan ur minnet. Han målade staden och dess virvlande liv, utsikter, parker och interiörer. Med diagonaler och avskärningar byggde han sina kompositioner och underströk växelspelet mellan de varma och de kalla färgerna. Under tiotalet är Grünewald påtagligt påverkad av Matisse. Under tjugotalet förändrades hans stil sedan han återvänt till Paris. Landskapen målades direkt inför motivet, så även en rad av färgstarka blomsterstilleben och nakna modeller. Senare närmade han sig verkligheten än mer, men övergav aldrig helt minnesmåleriet.
Läs merFör konditionsrapport kontakta specialist
