Serge Poliakoff

Rivière XXVII.

Serge Poliakoff är tveklöst en av de främsta företrädarna för utvecklingen av det abstrakta måleriet. Han föddes i Moskva år 1900 som det trettonde av fjorton syskon. Fadern arbetade med hästuppfödning, hade ett tävlingsstall och försåg också den ryska armén med hästar. Modern var hängivet involverad i kyrkan och här fann den unge Poliakoff sig tidigt sig tidigt fascinerad av de religiösa ikonerna. Poliakoff började studera vid Konstakademien i Moskva men flydde i samband med ryska revolutionen 1917 hemlandet. Under några turbulenta år befann han sig på resande fot genom Östeuropa där han försörjde sig genom att uppträda på kabaréer och som musiker, Poliakoff var en begåvad gitarrist. Slutligen nådde han Paris 1923.

Den franska huvudstaden skulle nu bli Poliakoffs fasta punkt i livet. Han studerade vid Académie Forchot och Académie de la Grande Chaumiére. Hans måleri var inledningsvis relativt traditionellt och en smula stramt akademiskt. Vändpunkten skulle komma efter två studieår på Slade School of Fine Arts i London i mitten av 1930-talet. Efter återkomsten till Paris kom Poliakoff i kontakt med stora konstnärer som Wasily Kandinsky, Sonia och Robert Delauney och Otto Freundlich, senare också med Victor Vasarely, Jean Deyrolle och Jean Dewasne. Poliakoff ansluter sig nu till det nya abstrakta måleriet. Hans verk präglas av en ytmässighet där vi ibland finner vissa geometrisk-linjära formförhållanden men främst koncentreras kompositionerna till olika motsättningar mellan färgmassor.

Snart skulle Poliakoff komma att stå som en av de mest betydelsefulla företrädarna för den så kallade Ècole de Paris. Hans verk visades regelbundet på Salon des Indépendents mellan åren 1938-45 och han hörde därefter till de mest uppmärksammade utställarna på Salon des Réalités Nouvelles. Under efterkrigstiden befäste och positionerade Poliakoff sig som en av de mest kraftfulla målarna i sin generation. Influenserna från sina namnkunniga kamrater i Paris parat med den egna genuina utbildningen och begåvningen resulterade i att han kom att bli den ledande abstrakte målaren inom den franska skolan.

Under de år som följde efter kriget märker vi hur färgskalan i Poliakoffs målningar blir allt mörkare och diffusare. Han uttrycker nu en medvetenheten önskan om att motverka en alltför dekorativ och verkan av de abstrakta kompositionerna. Året 1962, då auktionens målning är utförd, står Poliakoff på höjdpunkten av sin måleriska karriär. Det är också det år som Poliakoff blir fransk medborgare och han får nu representera det nya hemlandet med ett eget rum i den franska paviljongen vid Venedigbiennalen.