I artikeln 'Särpräglad svensk symbolistisk konst. Ett urval ca 1890-1920' (utställningskatalog "Symbolism & dekadens", Prins Eugens Waldemarsudde, Stockholm, 2015) skriver Daniel Prytz följande om Pelle Swedlunds måleri från Gotland:

"Liksom tidigare bl.a. Richard Bergh, Georg Pauli och hans hustru Hanna Pauli kom även Swedlund att söka sig till Visby. I Visby fann han en utmärkt plats att 'koncentrera [för att nå] största möjliga intensitet' och genom sina samlade erfarenheter förädla sitt konstnärliga uttryck. Här fanns något av Brügges historiskt betingande drömmande känsla samtidigt som Gotlands geografiska läge långt från fastlandet erbjöd ett kustlandskap där den tunna klara havsluften färgades av solnedgångarnas pulserande starka färger i orange och gult vilka kunde kontrasteras och harmonieras med säregna ensamma molnformationer och havets grönblå färg. Ofta syns mörka siluetter av stadens karaktäristiska ruiner som en påminnelse om människans skapelseförmåga, tillika förgängelse, mot bakgrund av naturens kraftfullt dramatiska färgspel. Denna tendens att söka traktens, eller den lokala platsens, själ, hade alltså ett kontinentalt ursprung. Genom Swedlunds måleris konsekventa och kontinentala prägel gjorde denne heller aldrig någon särskild ansats att fånga en nationell särart även om motiven exempelvis hämtades från Visby, den avgörande utgångspunkten är alltid den personliga inre visionen".