Denna "vackra, vackra, sublima figur" utbrast Diderot entusiastisk vid Salonen 1767. I den delikat arbetade marmorn lyckades konstnären arbeta in elasticitet och sensualitet hos äkta kött. I stället för att skulptera den idealiserade kroppen hos en gudinna visade Allegrain en kvinna i all sin dödliga realism. I konturerna finns känslan av elasticitet hos den äkta kvinnokroppen.
Arbetet lanserade karriären till en dittills okänd konstnär. Diderot skrev i ett brev till sin vän skulptören Étienne-Maurice Falconet i maj 1768: "Jo, denna Allegrain, som jag aldrig hört talas om, har just gjort en badande Venus som beundras även av konstnärerna. "
Allegrain skulle komma att arbeta och uppbära lön från Kung Ludvig XV av Frankrike som gjorde flera beställningar.
Figuren Venus, vars proportioner berömdes så av tidens kritiker, utstrålar enkelhet och naturlighet med ett svagt leende i ansiktet. Allegrain's Venus hänsyftar inte uttryckligen till någon antik modell, även om den har visst inflytande av exempelvis Giambologna (1529-1608) verk.