1877, då Hugo Birger Peterson var 23 år gammal, begav han sig till Paris för att sälla sig till sina svenska konstnärskollegor. Birger blev inneboende hos Ernst Josephson i ateljéhuset på Rue Gabrielle i Montmartre. Där målade Birger små tavlor på den stillsamma gatan, det lilla trädgårdshörnet eller interiör från ateljén, gärna med eleganta unga damer.
Hugo Birgers mecenat var Pontus Fürstenberg, grosshandlare i Göteborg. Från Fürstenberg fick Birger ett månatligt arvode som skulle räcka till hyra, mat och färger. Mycket av vad Birger målade finns bevarat i Göteborgs konstmuseum tack vare Fürstenberg. Birger led av svår ledgångsreumatism och fick allt svårare att klara vintrarna i Paris. Ett extra bidrag från Fürstenberg möjliggjorde en vistelse i varmare klimat och resan bar av till Granada och Alhambrakullen där han tog in på ett turisthotell.
Hotellägarens ena dotter hette Matilda, och hon kom att bli Hugo Birgers stora kärlek. De förlovade sig i Gibraltar, och våren 1883 gifte de sig i Paris. Strax före giftermålet färdigställer Birger ”La Feria” – Frukosten i Granada - vilken föreställer en frukost på verandan utanför det lilla hotellet med hela värdfamiljen samlad för att njuta av gitarr och flamencodans. Auktionens målning "Dansrepetition under Carnavalstid i Granada" är troligen utförd efter minnesbilder några år senare i Paris. Framför det solbelysta huset ser vi tamburinslagaren och de brokigt klädda guitarristas som spelar för en ung kvinna som dansar på ett bord. Till höger står modellen Mariano stödd på en käpp under de blommande träden.
1885-86 var ett innehållsrika år för Birger. Han var en drivande kraft bland Opponenterna, och 1886 bildades Konstnärsförbundet som motrörelse till den reaktionära Konstakademien i Stockholm. Samtidigt i Paris tog han sig an den stora utmaning som kom att betyda mest för honom som konstnär, målningen ”De skandinaviska konstnärernas frukost på restaurang Ledoyen, vernissagedagen ”. Arbetet med denna, konstnärens viktigaste, målning kom att bli en oerhört svår utmaning för Hugo Birger vars reumatism och begynnande tuberkulos plågade honom. Trots perioder av vila lyckades Birger långsamt men målmedvetet färdigställa den stora salongstavlan på knappa fyra månader.
Under den följande vintern i Paris var han på grund av sjukdom ur stånd att arbeta. När sommaren var inne förde hans läkare, Axel Munthe, honom till Sverige med ångbåt från Lübeck. Tre dagar efter ankomsten till Helsingborg avled Hugo Birger den 17 juni 1887. Han var då 33 år och hans konstnärliga verksamhet hade endast omfattat ett årtionde.