Raffaello Monti studerade skulptur med sin far, Gaetano Monti, på Akademien i Ravenna. Han gjorde sin debut tidigt och vann en guldmedalj för sin grupp med titeln Alexander tämjer Bucephalus. Han och andra några andra unga skulptörer blev snart omnämnda som en del av Scuola Lombarda, en grupp som var förknippad med en reaktion mot nyklassicismen som dominerade italiensk skulptur under första hälften av 1800-talet. Han arbetade framgångsrikt under en period i Wien och i Milano. 1846 gjorde han sitt första besök till England men återvände till Italien år 1847. Han var även militär och politiskt engagerad men efter ett katastrofalt misslyckande (den s.k. Risorgimento-kampanjen 1848) flydde han från Italien till England, där han kom att stanna kvar under resten av sitt liv.
Hans karriär i England var extremt framgångsrik och produktiv. Den stora Industriutställningen 1851 i London inträffade bara några år efter hans ankomst, och hans goda rykte byggdes till stor del på de verk som han utställde där och han tilldelades en prismedalj.
Det aktuella katalognumret är en av en typ som är särdeles fint sammansatt och finskuren. Trots att den unga kvinnan inte bär en blomsterkrona,, så med den blygsamma lutningen på huvudet och slöjan med den utsmyckade spetskanten, för det tankarna snarare till en brud än en Vestal.
Även om Raffaello Monti huvudsakligen är känd som skulptör, var Monti också ansvarig för inredningen av den berömda stora salen vid Mentmore, ett gods byggt för Baron Meyer de Rothschild på 1850-talet. Denna byst är dock inte självklart förknippad med Baron Meyers smak. Ändå verkar en länk med Mentmore vara uppenbar eftersom bysten en gång var ägd av Lord Rosebery, son till den 5:e greven av Rosebery (premiärminister), och av Baron Meyers enda dotter och arvinge, Hannah. Konstnären Hannah Gluckstein (kallad Gluck), var en androgyn och excentrisk figur i Londons societets- och konstnärskretsar i mitten 20-talet. Hon var en begåvad konstnär och även känd för sin manliga klädsel och affärer med societetsdamer. Hon levde från 1945 till sin död 1978 med Edith Shakelton Heald och det var dennes andra kusin, fotografen Raoul Casares, som sedan kom att bli ägare Montis marmorbyst då Gluck gav den som tack för ett fotografi som han hade gett henne.