I boken "Per Ekström" från 2003 skriver Anders Nilson:

"Fram till 1889 var Per Ekströms måleri egentligen känt endast inom den nära vänkretsen av kollegor. Det var länge sedan han visat sig på salongen och hemma i Sverige var han i det närmaste glömd. Han hade till skillnad från de flesta av kamraterna aldrig återvänt för kortare besök i hemlandet och då kunnat visa upp sina målningar. Men just 1889 byggdes Eiffeltornet, impressionisterna fick sitt definitiva genombrott och världsutställningen i Paris öppnades. Dess konstsalong var den största uppvisningen av modernt måleri som dittills hållits och Per Ekström deltog med inte mindre än 8 dukar. Här fick han nu slutligen det genombrott han så väl förtjänade. Han belönades med första klassens guldmedalj och alla de svåra årens slit och umbäranden var äntligen över. [...] Framgången gav eko också här hemma och en stor del av de i Paris utställda målningarna visades på Konstnärsförbundets stora utställning i Blanchs konstsalong i Stockholm i mars 1890. I Nya Dagligt Allehanda skrev recensenten om Per Ekström: 'Man har här hemma knappast anat, vilken betydande konstnär han var. Det har berättats i intima konstnärskretsar om ett sökande, samlande konstnärsliv i kamp mot svårigheter, av vilka tvivel på kallelsen och begåvningen varit hårdast att övervinna. Och dock har Per Ekström arbetat, driven av denna kallelse om vilken han ofta tvivlat, ända till dess man ser honom framträda som en fullmogen konstnär' ".

Föreliggande katalognummer är troligtvis utförd just i Paris år 1889, utifrån det faktum att den bevarade originalramen är tillverkad i Paris samt daterad 1889. Om den tillhör just den grupp av målningar vilka ställdes ut på världsutställningen är svårare att belägga men klart framstår att det handlar om ett betydande arbete, troligtvis, utfört på höjden av Per Ekströms konstnärliga produktion under åren i Paris.