Richard Prince betraktas som en av de mest respekterade konstnärerna i sin generation. Han föddes 1949 och slog igenom i början på 1980-talet tillsammans med konstnärer som Cindy Sherman och Barbara Kruger. Tillsammans utvecklade de USAs konstscen (och den internationella) genom att arbeta med ”appropriation art”. Han är världskänd för såväl sina fotografier som målningar.

I slutet av sextiotalet exploderade det vi idag kallar för bildsamhället – det vi i högsta grad ännu lever i. Sextiotalet var massmedias första guldålder och medan vissa konstnärer vände avbilden ryggen och ägnade sig åt metafysisk abstraktion (Jackson Pollock, Helen Frankenthaler, Mark Rothko), eftersökte andra ett mer verkningskraftigt verktyg. En som mycket tidigt intresserade sig för den massmediala bilden var givetvis Andy Warhol. Men medan han var inriktad på dess estetik och ikonisering snokade Richard Prince snarare upp de mänskliga mekanismerna bakom de här libidinösa massmediala och kommersiella bilderna.

”Untitled (joke)” är en av de första i en serie av målningarna som Prince utförde på silkscreen på duk med en monokrom bakgrund och ett skämt skrivet i en annan färg. ”Jokeserien” började han med 1986 och är ett känt signum för Prince där han kombinerar måleri med burlesk humor. Skämten handlar oftast om tabun och frustrationer hos den vita amerikanska medelklassen.

Som med all intelligent och förträfflig konst dechiffrerar Richard Princes verk sakernas tillstånd. Tänker vi efter är det ju här någonstans vi ständigt befinner oss mentalt: Mellan känslan av brist å ena sidan och strategi för att nå målet – tillfredsställelse å den andra: En ny bil, ny hårfärg, kärlek, attraktionskraft, muskler, självständighet. Det är således inga ofarliga krafter vi har att göra med. Men det som gör just Richard Prince så mycket mer än intelligent och förträfflig är något ytterligare. Det oväntade.