Evert Lundquist
Omfattas av följerätt
Enligt lag betalar köparen en konstnärsavgift för detta konstverk. Avgiften är som högst 5%. Ju högre försäljningspris desto lägre procentsats. För mer information kring denna lag:
I Sverige: BUS
I Finland: Kuvasto och följerätt och Kuvasto
Bildrättigheter
Konstverken i denna databas är skyddade av upphovsrätt och får inte återges utan rättighetshavarnas tillstånd. Konstverken återges i denna databas med licens av Bildupphovsrätt.
För konditionsrapport kontakta specialist
"Grisen II"
Signerad Evert Lundqvist a tergo. Utförd 1966. Duk 104 x 116 cm.
Proveniens
Helsingfors, 1962, kat nr 385 (utställd som Stilleben I).
Gummesons konstgalleri, Stockholm, 1962, kat nr 262. (utställd som Stilleben I).
Galleria d'Arte del Cavallino, Venedig, 1962.
Konstakademien, Stockholm, 1970.
Moderna Museet, Stockholm, 1974, "Evert Lundquist", kat nr 114.
Centre Culturel de Suedois, Paris, 1979.
Nordén auktioner, Stockholm, 24 mars, 1993, kat nr 179.
Lars Bohman Gallery, Stockholm, 25 - 27 juli, 2014, (utställd som Stilleben I), sid 47.
Litteratur
Eugen Wretholm, "Evert Lundquist", 1977, omnämnd sid. 144-145.
Övrig information
Evert Lundquist fick betydande framgångar utanför Sverige och rosades ofta av kritikerna, men han insåg snart att en internationell karriär som konstnär inte var värt sitt pris och bestämde sig för att stanna i Sverige. Hans ateljé i Kanton i Drottningholm blev hans plats på jorden. Lundquist har själv beskrivit hur arbetet i Drottningholms-ateljén präglades av en ständigt stegrande känsla för naturen och försöken att uttrycka denna naturkänsla i överensstämmelse med färgen. Under en period får skapandet en pastoral prägel inspirerad av naturen i omgivningarna kring ateljén – skörden, skördemannen och husdjuret. De gula färgerna skiftar från gräddgult över till ockra till grågult och lilagrått och sen åt det varma hållet till rosa, tegel, engelskt rött och bärnsten (Rolf Söderberg i Bonniers små konstböcker, 1962).
När Lundquist 1960 blev utnämnd till professor och antagen som lärare i måleri vid Konsthögskolan var han 56 år. Den tioårsperiod som han hade framför sig blev av största betydelse, hans arbetslust var på topp och kulturklimatet i Sverige började förändras. Publiken och kritikerna hade länge fokuserat på det konstruktivistiska, men nu återupptäcktes det expressiva. Evert Lundquists kraftfulla penselföring och pastosa färg fick honom också att framstå som en självständig abstrakt expressionist. I princip är en Lundquistmålning tillgänglig i ett enda ögonblick. Man läser av den som en omedelbar helhet och långsamt tar något form inför vår syn. Så har också målningen vuxit fram i skikt på skikt av pastos, sinnligt skön färg pålagd i relief. Figurerna eller tingen som avbildas är tillfälliga och anonyma uppenbarelser.
Lundquist sysselsatte sig med motivet ”Grisen” under flera år. Den finns som olja på duk i flera versioner, torrnålsgravyr och som litografi. Auktionens målning, ”Grisen II” (eller Stilleben I) samt målningen ”Grisen” ställdes ut hos Galleri Gummesons i april 1962. DNs konstkritiker Torsten Bergmark hade svårt att hitta orden för att beskriva det intryck utställningen gjorde på honom: ”Likheten med grottmålningar sträcker sig längre, den finns i färgens koncentration på huvudsakligast rött, svart och gult och framför allt i den extrema realism, som inte stannar vid illusionen utan utmynnar i magin. Lundquists gris överträffar alla grisar i grisighet, men den är också något annat. Inte en "över-gris" - inte "en gris i sig", inte ett symboldjur. Hur skall man uttrycka denna betydelse som han förstår ge åt sina enstaka föremål och figurer? Den har något att göra med den oerhörda faktiska, materiella och andliga existens han ger dem."
Konstnär
När Evert Lundquist slog igenom 1950 som nyexpressionist hade han redan varit verksam i 30 år. Han började i den nya saklighetens anda på 1920-talet och i 1930-talets tunga expressionism, påverkad av James Ensor. Konsthistoriens giganter som Rembrandt, Chardin och van Gogh ledde honom till det pastosa måleriet, där linjer, former och färger föds samtidigt. Själv har han sagt: ”Jag trevar tills jag kommer till den punkt då det osar hett.” Lundquist skildrar det anspråkslösa, som en spade, ett ljus, en stege, ett träd, men ofta även kvinnor. Motiv som får intensitet genom starkt förenklade former, nästan upplösta av färgmassorna.
Tillsammans med Staffan Hallström, Olle Nyman, Torsten Renqvist, Sixten Lundbom och Roland Kempe tillhörde Evert Lundquist Saltsjö-Duvnäs-gruppen, en av de mer betydelsefulla konstnärsgrupperingar Sverige haft. De blev vänner under elevtiden på Konstakademien och bodde några år i Saltsjö-Duvnäs under 1940-talet. Alla rönte de stor framgång, inte minst Staffan Hallström och Olle Nyman, men allra mest Evert Lundquist, som också ställdes ut mycket internationellt.
Lundquist studerade på Carl Wilhelmsons målarskola 1924. Samma år besökte han Académie Julian i Paris innan ha fortsatte studierna på Konstakademien i Stockholm för Gösta von Hennigs, Carl Wilhelmsson och Albert Engström 1925-1931. Han blev själv professor vid Konstakademien i Stockholm 1960–1970.
Efter studierna började Lundquist skapa i en mer expressionistisk stil med beröringspunkter till Edvard Munch. Med färgen pastost pålagd, verkar konstverken skenbart handla om ett spontant måleri, men han målade tvärtom långsamt och väntade in de möjligheter som lät sig manifesteras i bilden.
Genom sitt visionära och samtidigt utmanande enkla måleri blev Lundquist en av de allra mest betydande konstnärerna i sin generation. Han representerade Sverige på Sao Paolo-biennalen, där han vann pris, och blev utvald att delta i Guggenheim International Award i New York 1964 för världens 100 bästa konstnärer, samt på Dunn International på Beaverbrook Art Gallery i Kanada och på Tate Gallery i London. Internationella museer köpte verk av Evert Lundquist och betydelsefulla internationella gallerier ville ställa ut honom, men han bestämde sig efter några år att dra sig tillbaka från den internationella konstmarknaden. Från 1953 bodde och arbetade han i en vitputsad byggnad vid Drottningholms Slott. Några år före sin död blev han totalt blind, men fortsatte ändå måla in i det sista. Huset är bevarat som Evert Lundquists ateljémuseum.
Läs mer