A tergo på bakstycke, av konstnären egenhändigt utförd, dedikation: "Till Nisse 21/11 1949".

Under åren 1920-1925 bodde Gösta Adrian-Nilsson (GAN) i Paris, med avbrott somrarna 1922 och 1923 för vistelser i Lund och Halmstad. I oktober 1921 fick han av musikern Matti Rubinstein överta en liten 2-rummare med adressen 86, rue Nôtre-Dame-des-Champs i Montparnasse. I samma hus hade Fernand Léger sin ateljé och senare i gatuplanet sin berömda skola, Académie Moderne. GAN, som redan kring 1919/20 var på väg bort från sin ”kalejdoskopiska” kubism mot en syntetiskt-kubistisk stil, tog redan under sin första sommar i Paris, 1920, kontakt med Léger, som vänligt tog emot honom i sin ateljé. Ett kollegialt tankeutbyte utvecklades, och vid ett tillfälle fick GAN byta en kubistisk skulptur mot en akvarell av Léger: ”Jag byter ut min spikade skulptur mot en akvarell – som jag får välja. Hurra! Jag är glad som min speleman på tavlan. Så var det dock Léger.” (GAN i dagboken 2.1.1922.)

Även om GAN tog vissa intryck av Léger, så är den syntetiskt-kubistiska stil som GAN utvecklade i Paris helt olik Légers strama ”maskinkubism”. GAN är mera detaljerad, varierad och dynamisk i sin kubism. Ett huvudexempel på GANs kubistiska stil i Paris är målningen Akrobater i Paris, utförd i februari 1924 men föregången av en detaljerad förstudie i akvarell/gouache 1923. En jämförelse visar att strukturen i kompositionen med de båda akrobaterna är likartad i sin sicksackformiga uppbyggnad. Det som skiljer är främst färgerna, där GAN växlat över från en övervägande gråtonad färgskala i förstudien till en varmt rödbrun färgskala i målningen. I övrigt skiljer sig skissen och målningen åt i en del detaljer som t.ex. att GAN minskat antalet flaggor (trikoloren) från fyra till tre och att han i målningen ersatt bokstäverna ATE med ett stort K upptill. Målningen gör som helhet också ett mera rensat och balanserat intryck än förstudien.

Gatuartister av alla de slag har väl alltid funnits i Paris. GANs målning utgår säkerligen från de gatuakrobater han sett i den parisiska storstadsmiljön. Den övre akrobatens högra hand vilar tungt i vänstra handen hos den undre akrobaten, som med sin muskulösa arm tar emot hela trycket från den i luften svävande akrobaten. De starkt abstraherade husfasaderna, staplade i vertikala plan ovanpå varandra, bildar bakgrunden till akrobaterna vilka genom sin storlek behärskar gatubilden med sitt delikata balansnummer. Båda akrobaterna har vita masker. GAN har upplevt dem både som luftkonstnärer och som skådespelare. Man kan se deras akrobatiska artisteri som ett avancerat balett- eller cirkusnummer. Redan från sin första tid i Paris hade GAN intresserat sig starkt för både den ryska och den svenska baletten och utfört en stor mängd skisser till olika balettprojekr.

Tretalet är viktigt i Akrobater i Paris och kommer igen på olika ställen. De tre flaggorna kan syfta på Frankrikes nationaldag, Quatorze juillet, men självfallet också vara en platsmarkering, en symbol för Paris och Frankrike. Av GANs dagbok framgår att han målade Akrobater i Paris i en pessimistisk stämning i februari 1924:

”Jag målar. Vad jag målar vet jag knappt – det är visst en akrobatscen, en zigzagrörelse i horisontala-vertikala plan. Här är färg, här är duk och penslar och här kan bli en tavla till. /…/ En tavla som skall bli färdig, som skall torka och ställas undan i en vrå bland andra som ställts undan. År efter år - ! /…/ Det är söndag – död-dag. Grått – livlöst – hemskt. Icke en ton – icke en rörelse. Där går jag i gator, som jag icke ser – jag går i mörker. Vad vill jag – vart vill jag fly. Men då jag kommer hem och ser på den påbörjade tavlan finner jag färger glänsa, former leva. Mödosamt brutna fram ur mörkret. Och likväl – för vad, för vem?” (GANs dagbok 3.2.1924.)

Akrobater i Paris är inte blott ett djärvt omtolkat gatumotiv, målningen kan även ses som ett existentiellt drama. GANs dagböcker och brev ger ofta uttryck för hans pessimistiska livshållning och inställning till konstnärskapet. De båda akrobaterna i sitt prekära och farliga balansnummer kan ses som en symbol för Konstnärens situation. Konstnären med stort K. GAN skilde på ”artister” och ”konstnärer”. ”Artisterna” var alla falska dussinkonstnärer, medan ”konstnärerna” var de sanna Konstnärerna, enligt GAN lätt räknade. K:et ovanför den i luften svävande akrobaten kan tolkas både som K = Konst(när) och som K = Kubism.

”För vad, för vem?” frågade sig GAN i sin dagboksanteckning under arbetet med Akrobater i Paris. Han behöll sin unika akrobatmålning i ett kvartssekel tills dess att han skänkte den till sin förste biograf, Nils Lindgren, som hösten 1949 publicerade boken Gösta Adrian-Nilsson på Rabén & Sjögrens förlag. På baksidan av målningen har GAN skrivit: ”Till Nisse 21/11 1949”. När jag i november 1983 intervjuade Nils Lindgren i Norrköping, berättade han att GAN som tack för den nya boken hade låtit honom välja mellan akrobatmålningen från 1924 och Vaktparaden, som GAN hade målat i Stockholm 1917. När Lindgren då valde Akrobater i Paris, blev GANs kommentar: ”Du valde rätt!”

Jan Torsten Ahlstrand
Lund 18.9.2011, reviderad 15.4.2019.