David Klöcker Ehrenstrahl, hans ateljé

Dynastiporträttet – Kung Karl XI med familj

Konstnären David Klöcker Ehrenstrahl föddes 1628 i Hamburg och var son till en skräddare. Några av de första uppgifterna vi har om honom idag är att han som artonåring fick tjänst som skrivare vid det svenska kansliet vid fredskonferensen i Osnabrück ”för sin vackra handstils skull”. Det finns även omnämnt att han redan från barndomen hade största nöje av att teckna. Men det var framförallt i Holland som han först lärde sig själva yrket genom att gå i lära hos djurmålaren Juriaen Jacobsz.
Efter dessa studier kom Ehrenstrahl att medfölja fältmarskalken Carl Gustaf Wrangel till Sverige och målade flertalet porträtt av denne och hans familj. Genom ingripande av änkedrottning Maria Eleonora (av Brandenburg) fick han möjlighet att studera i Italien och sedan resa vidare för att besöka både det franska och engelska hoven. I Italien umgicks han med kollegor i den nordiska konstnärskretsen och studerade för da Cortona och framförallt besåg han de stora italienska renässansmästarna Tizian och Veroneses konstverk.
I Paris noterade han hur Ludvig XIV samlade omkring sig en stor konstnärsstab vid den här tiden och han följde nogsamt hur arbetena av exempelvis Lebrun och Mignard skapades under den franska så kallade högklassicismen. I England hade just Karl II kommit till makten och Ehrenstrahl influerades nu stark av porträttören Peter Lely som hade kommit på mode efter Anthony van Dyck.
Vid återkomsten till Sverige 1660 var han således full av inspiration från de stora modeländerna. Han hade på nära håll fått se de senaste trenderna inom konst på kontinenten och de mest påkostade arbetena som pågick runt om vid hoven i Europa. Väl i Sverige utnämndes han till hovkonterfejare hos den unga änkedrottningen Hedvig Eleonora och blev med detta den karolinska tidens främste porträttör. Den stora mängden av beställningar som han nu fick gjorde att han skaffade flera medhjälpare till sin ateljé. Ehrenstrahl utförde plafonder och bland hans mest kända verk är hans målningar med den Pfalziska ättens medlemmar som många skapades för att hänga på Drottningholms slott. För sin gärning adlades han år 1670 och fick då namnet Ehrenstrahl.
Tillsammans med Tessin d.ä. och Nicolaes Millich svarade Ehrenstrahl för rumsinredningarna på Drottningholm. I en svit rum med förmak, audiensrum och paradsängkammare för drottningen skildrade Ehrenstrahls väggfält och plafondmålningar allegoriskt den kungliga familjens giftermål, födslar som tryggade ättens fortlevnad, uppfostran av de kungliga prinsarna och prinsessorna och allmänt deras dygdiga leverne. Det aktuella katalognumrets motiv hade sin plats i Ulrika Eleonoras paradsängkammare på slottet.
Ehrenstrahl fick även en mycket stor betydelse som lärare för en hel generation konstnärer som också kom att verka i Sverige, till dessa hör exempelvis Michael Dahl, Johan Richter och David von Krafft. Han har i konsthistorien fått hedersomnämnande som ”den svenska målarkonstens fader”.

Bland alla konstnärens berömda jaktstycken, häst och hundmotiv, generals- och kungaporträtt hör detta dynastiporträtt av Ehrenstrahl till ett av hans mest intressanta och är målad vid Fredrik (IV) av Holstein-Gottorps besök vid det svenska hovet. Längst till vänster i bilden sitter änkedrottningen Hedvig Eleonora och vid sin sida står hennes son kung Karl XI, bredvid honom kronprins Karl (XII), drottning Ulrika Eleonora d.ä., prinsessan Ulrika Eleonora, Fredrik (IV) av Holstein-Gottorp och sedan hans mor hertiginnan Fredrika Amalia av Holstein-Gottorp samt prinsessan Hedvig Sophia. Drottning Hedvig Eleonoras hundar finns väl dokumenterade i otaliga tavlor av Ehrenstrahl och på denna är det troligtvis Don-Don och Turck som hoppar på golvet och dvärgspanieln i famnen på prinsessan Hedvig Sophia är sannolikt Nespelina.
Änkedrottningen var syster till hertig Kristian Albrekt av Holstein-Gottorp som önskade göra sitt hertigdöme oberoende av Danmark och sökte därför stöd från Sverige. Kristian Albrekts äldste son Fredrik och Karl XI:s dotter prinsessan Hedvig Sophia blev tidigt föremål för politiska spekulationer. I Holstein-Gottorp var man mycket angelägen om denna dynastiska förbindelse med Sverige och 1687—1693 var därför Fredrik en återkommande gäst vid det svenska hovet. Efter hand sonderade han stämningen för ett äktenskap med prinsessan och uppmuntrades varmt av änkedrottningen Hedvig Eleonora. Sedan han 1694 efterträtt sin far som hertig, tog giftermålsplanerna fastare form, men avgörandet uppsköts på grund av prinsessans då ringa ålder — hon var endast 13 år gammal. Det var först efter hans kusins, Karl XII:s, tronbestigning 1697 som förhandlingarna återupptogs och på våren 1698 begav sig Fredrik IV till Stockholm igen för att nu göra slag i saken.
Drottning Ulrika Eleonora d.ä. var syster till Fredrik IV:s mor Fredrika Amalia (båda döttrar till danske kungen Fredrik III).
Då Fredrik IV senare stupade vid sin kusins Karl XII:s sida i slaget vid Kliszów 1702 var det en stor förlust för kungen. Det var ju inte bara hans svåger utan även hans kusin och fars kusin. Han var Karl XII:s enda manliga nära släkting och Fredrik var även far till den enda manliga arvingen, Karl Fredrik av Holstein-Gottorp.
Dynastitavlan manifesterar den kungliga familjen då Sverige stod som högst under stormaktstiden.