Albert Dadas var fransmannen som inte kunde hindra sig själv från att resa, och blev klassad som psykiskt sjuk. Konstnären Johan Furåker omvandlade det tvångsmässiga turistandet till konst.
Malmökonstnären Furåker upptäckte Dadas genom en artikel av Karin Johannisson i Dagens Nyheter. Hans fascination för Dadas öde ledde till en svit konstverk, ”The Pathological Tourist: Albert Dadas”, som blev Furåkers examensarbete på Malmö Konsthögskola 2009.
Albert Dadas var gasverksarbetaren från Bordeaux som blev den första att få diagnosen ”fugue”. Fugue, av franskans verb för försvinna eller rymma. Fugue, som ett tvångsmässigt behov att ge sig av. Sedan Albert Dadas 1887 blev känd som den första ”patologiska turisten” har många intresserat sig för hans livsöde.
Psykologaspiranten Tissé, som hittade Albert Dadas gråtande i en sjukhussäng, byggde hela sin karriär på hans berättelse. Dadas som låg och grät för att han inte kunde låta bli att börja vandra mot avlägsna platser så fort han hörde talas om dem. Med endast de franc han hade på fickan och utan en tanke på vad han lämnade. En fru, en dotter och ett arbete.
När han nådde Amsterdam, Wien, Konstantinopel eller vad som var hans mål, kunde han inte komma ihåg hur han kommit dit. Sjukdomstillståndet ”fugue”, som Tissé genom Albert Dadas byggde sin avhandling på, innebar också minnesförlust.
Med ett figurativt berättande måleri har Furåker avbildat det Albert Dadas såg. Eller i alla fall vad han tror att Dadas såg. Stadsmotiv av städer för 200 år sedan, landskap, statyer och porträtt.

Dadas har blivit Johan Furåkers alter-ego:

”– Jag kan känna igen mig i honom. I att ha en romantisk längtan efter att livet ska vara något mer än ”industriarbete”. Något mer storslaget. Det är nog en fascination för att släppa allt, en tanke som säkert alla haft: vad händer om jag fortsätter förbi min arbetsplats? Klart det är irrationellt och dumt men det är också modigt.”
Citat ur text av Danina Mahmutović, publicerat i Punkt, Skurups folkhögskola 2009/2010.