Gösta Adrian-Nilsson

Denna komposition, med starka kopplingar till den samma år utförda ”Livsstegen”, intar en särställning i Gösta Adrian-Nilssons produktion. Målningen som utfördes i Halmstad under våren 1920 kombinerar på ett egendomligt sätt GAN:s teosofiska funderingar med konstnärens längtan till Paris dit han ämnade resa inom kort. Jan Torsten Ahlstrand har skrivit följande om målningen:

”Våren 1920 gick i de religiösa grubbleriernas tecken. GAN kände sig vara på väg in i ett nytt och mindre utsvävande liv, och det var vid denna tid som han på allvar började att intressera sig för teosofin. Han skaffade sig litteratur av teosofins översteprästinna Annie Besant och tillägnade henne den teosofiska målningen ’Livsstegen’ (1920). En tid efteråt utförde han sin kanske märkligaste teosofiska målning, ’Kristus uppenbarar sig över Eiffeltornet (Kristus tillägnad)’, en egenartad sammansmältning av hans teosofiska funderingar med hans längtan till Paris. Som i en drömvision ser man en orangefärgad Kristus i en strålkrans sväva ovanför den mörkare jordiska nivån med Eiffeltornet, som liksom längtansfullt sträcker sig upp mot himlen. Liksom i ’Sparmanns flygning’ – fast nu på ett tydligare vis – har GAN förenat den jordiska, materiella nivån med den himmelska, andliga, där Kristus får symbolisera teosofins panteistiska förkunnelse om en gudomlig ande som besjälar all materia. Teosofin blev på modet bland konstnärer och författare kring sekelskiftet 1900, som en reaktion mot den materialistiska tidsålder man nu levde i. I ’Über das Geistige in der Kunst’ (’Om det andliga i konsten’) hänvisade Kandinsky uttryckligen till teosofin som ’en av de stora andliga rörelserna i vår tid’. Hans eget nonfigurativa måleri växte fram som ett uttryck för tron på en rent andlig verklighet. Detsamma gällde för de andra nonfigurativa pionjärerna: Kupka, Malevitj och Mondrian. De religiösa och konstteoretiska diskussionerna blev livliga mellan GAN och Egon Östlund, som förfäktade att framtiden låg i ett ’rent’, icke-föreställande måleri. GAN, som i teorin för länge sedan hade anammat Kandinskys idéer, hade i praktiken svårt att HELT frigöra sig från det föreställande – hur abstrakta hans bilder än kunde bli. Under intryck av diskussionerna med Östlund målade han i maj 1920 en tavla som han tillägnade Kandinsky, och strax efteråt en akvarell som till hans häpnad blev ’fullständigt Kandinskysk. Fullständigt ABSTRAKT alltså!’ (dagboken 19.5 1920)”.

Med tanke på de ovan omnämnda "livliga religiösa och konstteoretiska diskussionerna" mellan GAN och Östlund är det givetvis intressant att föreliggande säregna målning med uppenbart andligt samt religiöst innehåll ursprungligen ingick i Östlunds samling.