"Jag fortsätter med den rödvioletta. Jag målar ett litet skepp - kromgult skrov, vitgula segel - det vilar i famnen på en sjöman". (Anteckning i GAN:s dagbok 11 januari 1918).

När Gösta Adrian-Nilsson som 14-15-åring såg Marcus Larssons målning "Hav i månsken med fyr och brinnande ångbåt" på Akademiska Föreningen i Lund blev det stark upplevelse för honom, som senare kom att påverka hans eget skapande. ”Fyrens gnista försvann bland andra gnistor och där fanns ingen annan räddning för den brinnande båten än att krossas mot klipporna. /…/ Men ingen tavla i världen har GRIPIT mig så som den, som grep trettonåringen i en andlös stund, då rummets gränser utplånades och gossen själv blev en låga i flammorna från den brinnande ångbåten i Marcus Larsons målning.” (GAN i Stockholms-Tidningens söndagsbilaga 19/12 1948)

Under 1918 når GANs kalejdoskopiska kubofuturism sin kulmen och hans legendariska utställning "Sjömanskompositioner" samma år på Gummesons konstgalleri är en milstolpe i den moderna konsthistorien.

Auktionens målning "Sjöman med segelbåt" är utförd under detta år. GAN skriver i sina dagboksanteckningar i september 1917 att han förvärvade ett modellskepp vid namn "Elin", som kom att pryda GAN:s ateljé vid Kungsbroplan fram till dess att han flyttade från Stockholm i slutet av maj 1919. Modellskeppet har också en framträdande plats i målningen "Min ateljé/Interiör" från 1919 samt skymtar fram i ateljéskildringen i Stockholm (Miniatyr II) från 1920.