Som självlärd konstnär experimenterade François Morellet under 1950-talet med geometriska linjära former av cirkeln, fyrkanten och triangeln i olika material som tape, järn, neonlampor, målarfärg, stål taggtråd och trä. Han ville i sina verk förena en stram, formell inramning med ett autonomt, självskapande inslag. Han lät slumpartade, matematiska uträkningar ligga till grund för de geometriska formerna i verken.
På 1960-talet var Morellet en av grundarna till Groupe de Recherce d’Art Visuel (GRAV), en grupp om elva opto-kinetiska konstnärer med bland andra Julio le Parc, Joël Stein, Francisco Sobrina som hade anammat Victor Vasarelys idé om att den enskilda konstnären var omodern, utan konsten skulle skapas i interaktion med betraktaren.
Till varje verk i serien Lignes au hasard (Slumpmässiga linjer), daterade 1975, lät Morellet medfölja en kopia på en förberedande teckning samt en sida ur en telefonkatalog med slumpmässigt utvalda siffror som bildade koordinatorer för linjernas positioner. På detta lekfulla sätt hjälper konstnären oss att läsa verket samtidigt som det förblir ett mysterium.