Sohrab Sepehri var en ledande konstnär och poet i Iran. I både måleriet och poesin uttrycker han i abstrakta landskap subtila och finstämda dimensioner bortom dukens och bokens ramar.
Under sina resor över världen studerade han litografisk teknik i Paris, kalligrafi i Tokyo och buddism i Indien. Intrycken och influenserna från dessa resor smälte sedan samman i hans målningar utförda i en unik teknik med svepande, markerade penseldrag.
Sepehri skriver att alla hans drömmer leder ut i öknen och till träden, och syftar på den harmoni och balans som han själv hittar i naturen. Taoismens och zenbuddismens inflytande på hans livssyn är genomgående i hans konstnärskap och i såväl hans måleri som i hans poesi förenas den spirituella och verkliga världen.
Under 1960-talet dyker detaljer av trädstammar upp i Sepehris bilder, ett motiv som förenar västerländsk modernism, japansk minimalism med persisk estetik. Trädet symboliserar stabilitet och välvilja i en sönderfallande värld. Genom att fokusera på en detalj av stammen visar han, enligt taoismens tankar, på den lilla delens plats i ett större sammanhang, i ett kosmos.
Sepehris karriär som konstnär är intimt sammanflätad med hans identitet som poet. Hans ”Hasht Ketab (Eight Books)” anses vara ett av de mest betydelsefulla verken inom den Nya persiska poesin och har översatts till flera språk, bland annat engelska, franska, spanska, ryska och arabiska.
1958 var Sepehri en av de första iranska konstnärerna som bjöds in att ställa ut på Venedig-biennalen. Samma år ställde han på Teheran-biennalen. Han har ställt ut många gånger i Iran och även internationellt som i Brasilien, Frankrike, USA och på Art Basel i Schweiz.