Den store kännaren av Bruno Liljefors konstnärskap, tillika professorn i konstvetenskap vid Uppsala universitet, Allan Ellenius ägnar motivkretsen med tjäderlek stort utrymme i sin bok "Bruno Liljefors. Naturen som livsrum" vilken publicerades i samband med en omfattande utställning av konstnären på Prins Eugens Waldemarsudde i Stockholm 1996-97.

Ellenius skriver bl. a. : "Som framgått hade den unge skogsströvaren tidigt fascinerats av tjäderspelets magi, inspirerad av de allmogejägare som köpte krut i faderns handel. Motivet hade introducerats i den svenska konsthistorien av den karolinske hovmålaren David Klöcker Ehrenstrahl och skulle under 1800-talet locka djurmålare på kontinenten, i England och Finland.

Ellenius fortsätter: "I den monumentala målningen 'Tjäderlek' (1888), ett av de centrala verken i Liljefors produktion och tillhörig Göteborgs konstmuseum, är berättandet och detaljerna ännu av betydelse, men det sker nu inom ramen för ett subtilt stämningsmåleri. Hällar, lavar och tallstammar lösgör sig ur skogsdunklet och tycks bekräfta uppgiften att målaren under tidiga gryningstimmar bar ut den stora duken i skogen för att ingående kunna studera ljusförändringen i den typiska tjäderbiotopen. Spelet och platsen är uppfattade som en totalitet. Bakom den spelande tuppen silar morgonljuset in genom risiga ridåer [...] Så ljuder knäppningar och klunkar i en terräng som tycks förmedla också den torra doften från hällmarkerna".

Katalognumret intar en särställning i konstnärens produktion från 1920-talet i dess kvalitet samt tillbakablickande mot de legendariska motiven från 1880-talet. Den förmodade utgångspunkten för naturskildringen är, med största sannolikhet, en fotografisk förlaga där troheten mot verkligheten i den utförda målningen sträcker sig ända till klippväggens sprickbildningar.

Det avgörande är emellertid ljuset som förstärker intrycket av enhet och sammanhang i landskapets skiftande former av tallar, mossor och lavar.