Frits Thaulow

Frits Thaulow fick sin konstnärliga utbildning vid Konstakademien i Köpenhamn, där han vistades mellan 1870 och 1872 och studerade för bland andra marinmålaren Carl Frederik Sørensen. Redan vid denna tid visade Thaulow prov på det lätta och luftiga uttryck som kom att känneteckna hans måleri. Under andra halvan av 1870-talet, efter att ha vistats i Paris, rörde sig Thaulow alltmer mot det moderna friluftsmåleriet. I Paris hade han funnit inte bara impulser till ett nytt konstnärligt förhållningssätt, med nya motiv och tekniker, utan en uppenbarelse att naturens egna skönhetsvärden skulle fångas. Thaulow ansåg att detta skulle göras i hemlandets kända miljö, och vände åter till Norge. Här fick han stor påverkan på realisternas beundran av det utpräglat norska landskapet och blev vid denna tid en mycket betydande kraft i Norges konstliv. Han stod bakom grundandet av Høstutstillingen 1882 och Bildende Kunstneres Fagforening 1887. Efter de unga konstnärernas revolt 1882 mot de gammalmodiga och etablerade idealen som dominerat tidens konstscen i Kristiania (nuvarande Oslo) blev naturalismen den ledande konstriktningen, och Frits Thaulow var en av de konstnärer som ledde utvecklingen. Hans landskapsmålningar är färgmässigt fullständiga, utan de brunaktiga toner som ofta genomsyrade Düsseldorfskolans måleri.

Att snön som motiv lockade Thaulow är förståeligt. Han var en målare som sökte de lågmälda, milda valörerna i naturen. Snarare än dramatiska naturskildringar var det vinterns kalla atmosfär han ville skildra i sina bilder, och experimenterade med både tempera och pastell förutom olja för att uppnå effekter av kyla. Utrustad med sin värmande vargskinnspäls och sin konstnärsutrustning gick Thaulow ut i vinterlandskapet och målade. Som vintermålare specialiserade han sig tidigt på de stora, böljande snölandskapen i Kristianias utkanter. Det tidigaste av dessa vintermotiv är "Smestadbakkene" (1881), med skidåkare och byggnader precis som i "Vinterlandskap". En ny serie med vinterbilder från Vestre Aker från det sena 1880-talet, från Telemark 1890 och från Hvalstad i Asker 1891–92 ansågs nyskapande och bidrog till att göra Thaulow känd internationellt. "Vinterlandskap" har motivmässigt stora likheter med målningar han utförde i Vestre Aker och kan mycket möjligt vara utförd där. "Vinter, Vestre Aker" (1889) som idag finns i Nasjonalmuseets samling i Oslo, och den tidigare versionen av samma motiv "Vinter i Norge" (1886), som köptes av den franska regeringen och idag tillhör Musée d’Orsays samlingar, skildrar snarlik bebyggelse och skogsklädda höjder som "Vinterlandskap". I den aktuella målningen är skidåkare på tur en strålande vacker dag, där eftermiddagssolen kastar långa skuggor över ett varmt lysande snötäcke. Raffinerat och med mästerlig detaljskärpa har Thaulow fångat varje färgskiftning och litet spår i snön. Den isskimrande skaren låter skidåkarna fara fram över snön utan att sjunka ner. I den nära bakgrunden utgör bostadshus och röda och grå uthus en visuell gräns mot den skogsklädda höjden, som horisontellt sträcker sig över bilden, alltmer avlägset åt vänster där små nakna träd i förgrunden utgör ett harmoniskt vertikalt element. Målningen är ett utsökt exempel på Thaulows förmåga att skildra det norska landskapet och klimatet. 1886 utförde Thaulow ett kompositions- och motivmässigt mycket snarlikt motiv, vilket möjligtvis ger en datering även av "Vinterlandskap".