Elis Eriksson utbildade sig mellan 1934 och 1939 vid Konsthögskolan i Stockholm. Det konstnärliga genombrottet skedde med en separatutställning 1959 där han ställde ut träreliefer och
pappcollage med Eriksons karaktäristiska blandning av text och måleri. Det är detta år som Eriksson räknar som sin konstnärliga pånyttfödelse, tiden innan var inget att tala om. 1965 klädde Erikson in Galerie Burén med vit kartong på vilken han tecknat berättelser i tusch där man kunde följa cowboyen Pavan och hans halsbrytande eskapader på den amerikanska prärien.

Hans numera klassiska ord ”– HÅLL TJEFTEN” manar till uppror och står för en vägran att underordna sig förtryckande normer, såväl språkliga som sociala. Det säregna skrivsättet är ett av de mest utmärkande dragen i Erikssons konstnärskap. Genom att göra sin egen dyslexi till ett personligt uttryck vänder han på värdeskalan. Det som vanligtvis brukar betraktas som ett hinder blev i stället hans styrka.

Eriksson var en mångsidig och samhällsengagerad konstnär som höjde den lilla människans röst mot det övermäktigt stora. Han tog ställning för de fattiga och utsatta, de handikappade och annorlunda.

Samma år som Eriksson dog, 2006, deltog han i Moderna museets utställning ”Modernautställningen”, som var en överblick av aktuella konstnärer och tänkvärda konstnärskap, vilket visar hur aktuell Elis Eriksson ständigt var och är som konstnär. När författaren Bengt Emil Johansson 1965 bad EEE skriva ned några årtal och betydelsefulla livshändelser blev svaret ”du ville ha nåra data å viktia skulleråm vara åkkså men för mej ere bara en vikti data ådee just NU.”