2012 hade Susanne Johansson utställningen "One Wing" på Galleri Magnus Karlsson. Serien visade en gestalt med uppsträckta armar, kanske en ängel, kanske en Nike. Det ena motivet är i svartvitt, det andra i nyanser av rött och en del gult. Men de övriga av Susanne Johanssons verk utvecklar ett helt eget drag av transcendens, som är lika fascinerande.

Tavlorna är målade oskarpt, ibland som foton av något som rört sig eller dubbelexponerats. Det gör att de ser ut att inte helt höra hemma i den här världen. En del motiv är inramade av bakgrunder utan detaljer, som om de vore åtskilda från verkligheten eller kanske är hela verkligheten, den enda som finns. Att de gestalter som finns med oftast är barn och dockor bidrar till den känslan: som barn har man lättare för att tro både att detta rakt framför är det enda som finns i världen, och likaså att det kan dölja sig en hemlighet bakom en sprucken snövall.