Den danske målaren Eugéne de Sala var till största del autodidakt och de enda studierna bedrevs på Akademiets grafiska skola 1926-27 med Aksel Jørgesen som lärare. Han föddes i Randers 1899 som Osvald Lykkeberg Salomonsson men valde senare i livet att använda namnet Eugéne de Sala. Efter att ha flyttat till Köpenhamn blev han snabbt känd som en radikal karaktär i stadens kulturliv. Med rödmålade läppar, vitmålat ansikte och grönfärgat hår framstod han som en provokatör både utseende- och åsiktsmässigt. Hans ovanliga yttre gav honom smeknamnet "Salladen" och konstnären Robert Jacobsen har beskrivit honom som Danmarks första hippie.

Som en av medlemmarna i "Det nya studentersamfund" kom han i kontakt med den tyske galleristen och konstkritikern Herwart Walden. Tack vare honom blev han involverad i verksamheten på galleriet Der Sturm i Berlin som Walden ägde och hade grundat 1912. Endast 24 år gammal deltog de Sala på den av Der Sturm arrangerade utställningen i Köpenhamn 1923 som visades i konsthandlarens Ole Haslunds hem. Bland de medverkande utställarna fanns konstnärer som Franz Marc, Paul Klee och Kurt Schwitters. De Sala besökte även Paris vid ett flertal tillfällen mellan åren 1923-31 där han kom i direktkontakt både med kubismen och surrealismen.

De Salas abstrakta verk från mitten av 1920-talet vittnar om ett intresse för den tvådimensionella kompositionens förhållande till den omgivande verkligheten. Utvecklingen ledde honom till att vid slutet av 1920-talet bli en av de första konstnärerna i Danmark som utvecklade en surrealistisk estetik, den kombinerade han med konkretismens ideal, vilken auktionens "Le Coq Hardi" är ett gott exempel på.

De Salas konst var väl motagen under dessa år men han drog sig mer och mer tillbaka fran konstvärlden under 1930-talets mitt och hans konst föll till slut i glömska. Först 1976 blev den återupptäckt och uppmärksammades i en stor retrospektiv utställning pa Kunstforeningen GI i Köpenhamn.

De Sala dog i Köpenhamn 1987, 88 år gammal. Han behöll sin placering som en provokatör och ensamvarg livet ut. När han fick frågan om var hans konst skulle placeras i framtidens konsthistoria svarade han kortfattat: "utanför".