Det är morgonrusningen på Norrbro i Stockholm en tidig februaridag 1930 som Erik Tryggelin har skildrat. Till vänster skymtar Operahuset och i fonden syns Fersenska palatset och Grand hotel. Norrbro är fylld av bilar och till vänster syns folk i rörelse vid Gustav Adolfs torg.

Tryggelin har stått på Riksbron när han fångat motivet. Vi vet att det är tidig morgon eftersom solen stiger upp i öster bakom Fersenska palatset och gatlyktorna är fortfarande tända.

Anslaget är postimpressionistiskt och det är ljuspunkterna, gatlyktorna och dess återspeglingar i vattnet, som ger bilden liv. Utifrån färgtonerna på himmelen och vattnet kan man ana att det rör sig om en kylig dag, men målad med stor värme.

Just ljuset spelar en stor betydelse i Tryggelins måleri och han är helt suverän när det gäller att återge ljuset vid en speciell årstid och man kan här nästan känna hur kyligt det är.

Som så ofta när det gäller Tryggelin är målningen dubbeldaterad, men här tycks det bara ha gått en dag innan han kände sig nöjd. I hörnen syns fortfarande märkena av nålhålen efter att Tryggelin nålat upp sin duk under arbetet. Han arbetade oftast på det viset och klistrade sedan upp duken på en pannå.

Erik Tryggelin måste nog räknas som en av våra allra främsta Stockholmsskildrare. Medan intresset för många av hans generationskamrater avtagit under senare år har det varit precis tvärtom för Tryggelin. Hans Stockholmsbilder har under det senaste decenniet vunnit en allt större publik.

Erik Tryggelin hörde till den generation målare i Sverige som utbildade sig och verkade under den brytningstid när konsten bytte stil, alltså perioden mellan Konstnärsförbundet och modernismens genombrott med 1909 års män. Efter sin utbildning på Konstakademien i Stockholm reste Tryggelin 1911 ner till Paris och studerade vid Académie Colarossi.

Men trots bekantskapen med de nya strömningarna i Paris ställde sig Tryggelin avvisande till det nya måleriet och fortsatte hela sitt liv att måla i en mer realistisk tradition. Han håller sig också gärna till det lilla formatet och vi kan kalla honom för intimist.

Framförallt kom han att koncentrera sitt skapande till motiv från Stockholm och Vadstena, platser som han med stor kärlek skildrade under olika årstider.